KLET - The One And Only!

De flesta av er som läser min blogg, eller alla... förutom Peter läser ju mina statusuppdateringar på fejjan så ni vet pretty much vad som händer i mitt liv och Peter vet väl allt trots att han inte är på fejsbook.

Jag har ju kommit in på sjuksköterskeprogrammet på Karolinska Institutet och börjar måndagen den 30/8. Jag är så sjukt nervös över det hela och superlycklig på samma gång. Jag är mest nojjig över att inte få några nya vänner, att bli alldeles ensam och utanför. Jag är varken bra på att skaffa nya vänner eller att behålla de gamla. Jag har idag typ en och en halv vän, hur jävla normalt är det? Jag hoppas jag träffar lite trevliga människor som gillar mig och som jag gillar också förstås. Jag skulle verkligen behöva det. Annars är jag inte orolig över tentor och likande, det ser jag nästan fram emot. Men tre år utan någon skulle vara tokjobbigt. Jag fattar inte vad som är så svårt för mig egentligen? Jag fattar inte varför jag inte bara kan vara lite självsäker och våga starta ett helt vanligt jävla samtal utan att känna mig som en jävla sopa. Jag funderar alltid för mycket på vad andra ska tycka om mig, jag stammar och blir röd i fejjan. Jag gillar verkligen inte den sidan av mig. För jag är ju inte en så hemsk människa, jag tror till och med att jag är rätt trevlig och att jag är rätt kul att vara med om man känner mig. Jag måste bara våga släppa in lite folk i mitt liv.

Det är alltså dags att släppa sin trygghet på Brännis (jobbet), det är också lite jobbigt. But hey, I can do it - I will do it - even if it kills me!