Födelsedag, jul och sjukhusvistelse.
Det var riktigt länge sedan jag uppdaterade såg jag nyss.
Det har ju hänt en del sen dess, jag har hunnit bli 25 år gammal, jag har haft en helt fantastisk helg hos Anders i Gbg, vi hade det mysigt med vin och cigg :)
Hade sen en mysig jul först med min galna familj fram till 18.00, Peter var en fantastisk tomte, och alla mammor och pappor var riktigt nöjda, för att inte tala om barnen, som vill att tomten ska komma varje dag :)
Klockan 17.00 bar det av för att hämta vår fula lilla hyrbil och åka till v-ås för att fira med Peters galna familj. Mer tjafs och gap där än det någonsin varit på våra jular :) Men det var trevligt, och ris ala malta? stavas det så? ÄR GOTT!!!
Efter ha ätit rätt mycket så var det skönt att komma till jobbet och fira med mina tjejer där, åt vidare iofs. Vaknade den 27 allt var som vanligt fram till.... sorry måste baja det var dagar sen.... brb....
jo allt var ju som vanligt fram till ungefär 10.30 på förmiddagen då jag helt plötsligt får "ont i lungorna"/mellangärdet, det brukar jag ju ha titt som tätt inte så mycket mer med det men denna gång var det inte likadant som innan utan nu gjorde det så in i helvete ont. Den värsta smärtan jag någonsin kännt. Jag trodde jag skulle dö ett tag, så jävla ont gjorde det. Jag hade sån smärta att jag hade svårt att andas så jag hyperventilerade, samt att jag kallsvettades som en idiot, det rann om mig. Jag la mig på sängen på jobbet, ringde först min syster, det gör jag alltid i jobbiga sitsar, hon sov och Thomas min ängel lovade att komma, han väckte iofs Mirre och hon ringde upp senare och sa att de skulle komma, sedan ringde jag en arbetskamrat och bad henne komma in på stört och ta över, sedan ringde jag ambulansen och förklarade mitt läge.
Sedan låg jag på sängen alldeles ensam, med en hemsk smärta och tänkte att jag skulle försöka lugna ner mig eftersom hjälpen var på väg. Hela denna tid är så suddig för mig, jag vet inte riktigt vad som hänt mer än att jag låg på golvet på toaletten, ute i allrummet och sen i sängen. Arbetskamraten dyker upp och verkar helt förskräckt när hon ser mig, ser inte så pigg och fräsch ut som vanligt. Hon sitter med mig tills jag hör den ljuvaste stämman, "Maria, jag är här nu, ambulansen också", det var en sådan befrielse att höra min systers röst och jag kunde slappna av lite grann när jag visste att hon var i närheten.
Ambulanskillarna kom in och började ställa en massa frågor, som jag inte kunde riktigt svara på då, tur att Mirre var där... han som hade hand om mig var inte den trevligste personen jag mött men han fick duga eftersom han hade morfinet, som gjorde mig lite bättre, lite mindre känslig för den otroliga smärta jag kände. Sen är allt svart i princip. Kommer ihåg att jag åkte ut till ambulansen och att jag fick mer morfin och helt plötsligt var jag på sös, där klädde de av mig och gjorde en massa tester och sen fick jag mig en lucka där och lite mer morfin. Min fina fina kille dök upp där också och skänkte ännu mer trygghet. Mina två tryggaste människor satt snällt bredvid mig där på akuten tills jag fick komma upp på en avdelning. Peter stannade till sju även fast jag mestadels sov. Sen låg jag där tills igår förmiddag.
Jag hann på den tiden bli av med en gallblåsa, få sjukt många stickhål ikroppen, jag är visst svår att sätta nål på. Jag fick lite blåmärken och fyra nya ärr på min kropp. Tack för det! Fast hellre det än attt ha så där ont nånsin igen!
Jag vill plussa för trevliga och bra sjuksköterskor på sös, de var helt fantastiska, även de som sövde ner mig två unga killar som var fantastiskt roliga och piggade upp mig och fick mig trygg inför operationen. Tack till läkaren som tog bort det hemska även om jag aldrig träffade honom/henne. Tack till mina fina rumskompisar Karin som var en tuff tant på 95 år, hon kallade mig flickebarnet :) Och snälla söta Elsie-Maj som var runt 80 år och bara rakt igenom snäll och frågade alltid hur det gått eller sa alltid lycka till. De var grymma. Tack till sjuksköterskor som Mina, Anna, Emma och Gabriella som var så hjälpsamma och snälla och som pumpade mig full med morfin :)
Nu är jag hemma och ska ikväll fira nyår, vi får se hur det går :)
Det har ju hänt en del sen dess, jag har hunnit bli 25 år gammal, jag har haft en helt fantastisk helg hos Anders i Gbg, vi hade det mysigt med vin och cigg :)
Hade sen en mysig jul först med min galna familj fram till 18.00, Peter var en fantastisk tomte, och alla mammor och pappor var riktigt nöjda, för att inte tala om barnen, som vill att tomten ska komma varje dag :)
Klockan 17.00 bar det av för att hämta vår fula lilla hyrbil och åka till v-ås för att fira med Peters galna familj. Mer tjafs och gap där än det någonsin varit på våra jular :) Men det var trevligt, och ris ala malta? stavas det så? ÄR GOTT!!!
Efter ha ätit rätt mycket så var det skönt att komma till jobbet och fira med mina tjejer där, åt vidare iofs. Vaknade den 27 allt var som vanligt fram till.... sorry måste baja det var dagar sen.... brb....
jo allt var ju som vanligt fram till ungefär 10.30 på förmiddagen då jag helt plötsligt får "ont i lungorna"/mellangärdet, det brukar jag ju ha titt som tätt inte så mycket mer med det men denna gång var det inte likadant som innan utan nu gjorde det så in i helvete ont. Den värsta smärtan jag någonsin kännt. Jag trodde jag skulle dö ett tag, så jävla ont gjorde det. Jag hade sån smärta att jag hade svårt att andas så jag hyperventilerade, samt att jag kallsvettades som en idiot, det rann om mig. Jag la mig på sängen på jobbet, ringde först min syster, det gör jag alltid i jobbiga sitsar, hon sov och Thomas min ängel lovade att komma, han väckte iofs Mirre och hon ringde upp senare och sa att de skulle komma, sedan ringde jag en arbetskamrat och bad henne komma in på stört och ta över, sedan ringde jag ambulansen och förklarade mitt läge.
Sedan låg jag på sängen alldeles ensam, med en hemsk smärta och tänkte att jag skulle försöka lugna ner mig eftersom hjälpen var på väg. Hela denna tid är så suddig för mig, jag vet inte riktigt vad som hänt mer än att jag låg på golvet på toaletten, ute i allrummet och sen i sängen. Arbetskamraten dyker upp och verkar helt förskräckt när hon ser mig, ser inte så pigg och fräsch ut som vanligt. Hon sitter med mig tills jag hör den ljuvaste stämman, "Maria, jag är här nu, ambulansen också", det var en sådan befrielse att höra min systers röst och jag kunde slappna av lite grann när jag visste att hon var i närheten.
Ambulanskillarna kom in och började ställa en massa frågor, som jag inte kunde riktigt svara på då, tur att Mirre var där... han som hade hand om mig var inte den trevligste personen jag mött men han fick duga eftersom han hade morfinet, som gjorde mig lite bättre, lite mindre känslig för den otroliga smärta jag kände. Sen är allt svart i princip. Kommer ihåg att jag åkte ut till ambulansen och att jag fick mer morfin och helt plötsligt var jag på sös, där klädde de av mig och gjorde en massa tester och sen fick jag mig en lucka där och lite mer morfin. Min fina fina kille dök upp där också och skänkte ännu mer trygghet. Mina två tryggaste människor satt snällt bredvid mig där på akuten tills jag fick komma upp på en avdelning. Peter stannade till sju även fast jag mestadels sov. Sen låg jag där tills igår förmiddag.
Jag hann på den tiden bli av med en gallblåsa, få sjukt många stickhål ikroppen, jag är visst svår att sätta nål på. Jag fick lite blåmärken och fyra nya ärr på min kropp. Tack för det! Fast hellre det än attt ha så där ont nånsin igen!
Jag vill plussa för trevliga och bra sjuksköterskor på sös, de var helt fantastiska, även de som sövde ner mig två unga killar som var fantastiskt roliga och piggade upp mig och fick mig trygg inför operationen. Tack till läkaren som tog bort det hemska även om jag aldrig träffade honom/henne. Tack till mina fina rumskompisar Karin som var en tuff tant på 95 år, hon kallade mig flickebarnet :) Och snälla söta Elsie-Maj som var runt 80 år och bara rakt igenom snäll och frågade alltid hur det gått eller sa alltid lycka till. De var grymma. Tack till sjuksköterskor som Mina, Anna, Emma och Gabriella som var så hjälpsamma och snälla och som pumpade mig full med morfin :)
Nu är jag hemma och ska ikväll fira nyår, vi får se hur det går :)
Kommentarer
Postat av: Mirre
Från så sjuk till så realtivt pigg så fort ändå. Härligt att du är back. Tur att det var jag som slapp sjukan nu!
Trackback