KLET - The One And Only!

Sympati, empati, ödmjukhet...
Det är tre starka ord för mig, några av de viktigaste egenskaperna man borde besitta som människa. Utan dessa så kommer man inte långt här i livet. Om man byter ut dessa egenskaper till egoism, narcissism, nonchalans och ignorans så kommer man inte speciellt långt i det långa loppet.
För vem kan tycka om en människa som anser sig vara bättre eller mer värd än någon annan. Vem kan tycka om en människa som ser ner på folk som har det sämre/svårare. Vem kan kan tycka om en människa som inte bryr sig om andra människor?

Skulle inte allt fungera så mycket bättre om alla försökte förstå sig på varandra utan att kritisera, döma och hata det man själv inte kan förstå sig på? Man måste försöka sätta sig in i hur det kan vara för andra människor. Människor som lever under tuffa förhållanden, människor med tunga problem, människor med andra värderingar/tankar/drömmar.
För vi alla är olika, vi vill olika saker och det finns inget rätt och fel.

Ingen kan säga till mig vem jag ska och inte ska älska till exempel, om jag väljer att älska en tjej eller någon av en annan hudfärg så ska det vara helt okej, det är mitt eget val. Det är min rättighet som människa! Och det ska vara helt okej för homosexuella att öppet få visa sin kärlek, utan att hånas på något sätt. Det ska vara okej att göra ett könsbyte utan att någon random person ska ifrågasätta eller kritisera det.
Det är år 2008 och det är för mig ett under att folk fortfarande inte har fattat vissa av dessa saker. Att folk än idag ska trycka ner vissa personer för att de älskar en person av samma kön. Att man ska försöka göra det till något fult och hemskt. Varför är vi så koncentrerade på att se ner på varandra och tala illa om varandra.
Varför försöker vi inte istället att åtminstonde acceptera att vi är olika och tycker olika?

Det finns så många människor som har det riktigt svårt här i livet, som inte riktigt lever under samma förutsättningar som oss vanliga "normala" människor (va fan det nu innebär men att vara normal). Det finns så många därute som behöver känna att de är lika mycket värda som precis alla andra. Som till exempel utvecklingsstörda, som alla vet så jobbar jag ju på en gruppbostad med just utvecklingsstörda och jag tror att det skulle vara bra om alla hade provat på det någon gång under sin livstid. För det finns så många fördomar mot just dem som inte alls stämmer. De är de härligaste människorna man kan ha att göra med. Jag älskar att de är så grymt ärliga, glada och att de ser fram emot så mycket hela tiden, tom det enklaste sakerna. De komplicerar inte livet med att hata eller att se ner på någon annan utan är mer förstående än många "normala".

Eller att man inte kan förstå sig på med midre psykiska problem som social fobi eller panikångest. Har man aldrig levt med det så kan man aldrig någonsin förstå sig på känslan i något av dessa problem. Det är två fruktansvärda sjukdomar, som förstör många människors vardagar. De kan inte leva normala liv pga av detta. Tänk att du inte kan gå hemifrån för att inte klarar av att träffa människor, du kan inte ens gå till affären och handla utan att må både fysiskt och psysiskt dåligt. Du har knappt eller inga vänner kvar för att de inte orkar eller vill förstå sig på dig eller sjukdomen i sig gör dig till nån du inte vill vara. Det är klart att man vill kunna göra allt alla "normala" gör, men det går inte. 

Jag själv har levt hela livet med en alkoholist i familjen och jag vill inte att någon ska tro att jag vill att nån ska tycka att det är synd om mig för det. Men de som inte har vuxit upp under de förhållandena kan aldrig någonsin förstå sig på det fullt ut, men man kan försöka. Man kan försöka att sätta sig in i det och förstå att jag tänker annorlunda angående vissa saker och att jag har formats som person pga av det. Jag är den jag är idag till stor del för att jag har vuxit upp med en pappa som är alkoholist, man präglas utav sånt. Det är inte lätt! Nästan allt som jag kämpar med idag har med det att göra på ett eller annat sätt.
Det kan vara svårt att förstå och det kan vara enkelt att tro att jag skyller min pappas alkoholproblem på allt som är jobbigt i mitt liv men så är det absolut inte. Jag skulle aldrig använda det som någon slags bortförklarning. Det är det sista jag skulle göra. Skulle jag skylla ifrån mig en massa skit på det som har gjort mig mest ont någonsin, det som har vänt upp och ner på hela min värld, det som har smärtat mig mest i världen? Jag skulle aldrig använda mig av min och min pappas tragiska förhållande till något sådant. Tro aldrig så lågt om mig!

Sympati - empati - ödmjukhet - så var det ja.
Jag tycker att jag besitter dessa egeneskaper. Jag har en otrolig försåelse för personer som har de "tufft" som får kämpa lite mer än oss andra och jag vill hjälpa varenda en av dem, vilket är omöjligt. Det jag kan göra är att försvara varenda en av dem så fort chansen uppstår. Jag kommer alltid att stå på de svagas sida...ALLTID!

Så om du är bög, flata, mörkhyad, albino, fattig, tjock, spinkig, utvecklingsstörd, psykiskt sjuk, missbrukare eller deprimerad så kommer jag alltid att föra din talan, speciellt när folk snackar en massa skit som de inte vet just ett skit om. När folk visar precis hur jävla ignoranta de kan va, då kommer jag vara där och tala om det för dem. Då kommer jag försöka få dem att tänka om!
För vi alla är precis lika mycket värda.