Lika mycket värda.
Sympati, empati, ödmjukhet...
Det är tre starka ord för mig, några av de viktigaste egenskaperna man borde besitta som människa. Utan dessa så kommer man inte långt här i livet. Om man byter ut dessa egenskaper till egoism, narcissism, nonchalans och ignorans så kommer man inte speciellt långt i det långa loppet.
För vem kan tycka om en människa som anser sig vara bättre eller mer värd än någon annan. Vem kan tycka om en människa som ser ner på folk som har det sämre/svårare. Vem kan kan tycka om en människa som inte bryr sig om andra människor?
Skulle inte allt fungera så mycket bättre om alla försökte förstå sig på varandra utan att kritisera, döma och hata det man själv inte kan förstå sig på? Man måste försöka sätta sig in i hur det kan vara för andra människor. Människor som lever under tuffa förhållanden, människor med tunga problem, människor med andra värderingar/tankar/drömmar.
För vi alla är olika, vi vill olika saker och det finns inget rätt och fel.
Ingen kan säga till mig vem jag ska och inte ska älska till exempel, om jag väljer att älska en tjej eller någon av en annan hudfärg så ska det vara helt okej, det är mitt eget val. Det är min rättighet som människa! Och det ska vara helt okej för homosexuella att öppet få visa sin kärlek, utan att hånas på något sätt. Det ska vara okej att göra ett könsbyte utan att någon random person ska ifrågasätta eller kritisera det.
Det är år 2008 och det är för mig ett under att folk fortfarande inte har fattat vissa av dessa saker. Att folk än idag ska trycka ner vissa personer för att de älskar en person av samma kön. Att man ska försöka göra det till något fult och hemskt. Varför är vi så koncentrerade på att se ner på varandra och tala illa om varandra.
Varför försöker vi inte istället att åtminstonde acceptera att vi är olika och tycker olika?
Det finns så många människor som har det riktigt svårt här i livet, som inte riktigt lever under samma förutsättningar som oss vanliga "normala" människor (va fan det nu innebär men att vara normal). Det finns så många därute som behöver känna att de är lika mycket värda som precis alla andra. Som till exempel utvecklingsstörda, som alla vet så jobbar jag ju på en gruppbostad med just utvecklingsstörda och jag tror att det skulle vara bra om alla hade provat på det någon gång under sin livstid. För det finns så många fördomar mot just dem som inte alls stämmer. De är de härligaste människorna man kan ha att göra med. Jag älskar att de är så grymt ärliga, glada och att de ser fram emot så mycket hela tiden, tom det enklaste sakerna. De komplicerar inte livet med att hata eller att se ner på någon annan utan är mer förstående än många "normala".
Eller att man inte kan förstå sig på med midre psykiska problem som social fobi eller panikångest. Har man aldrig levt med det så kan man aldrig någonsin förstå sig på känslan i något av dessa problem. Det är två fruktansvärda sjukdomar, som förstör många människors vardagar. De kan inte leva normala liv pga av detta. Tänk att du inte kan gå hemifrån för att inte klarar av att träffa människor, du kan inte ens gå till affären och handla utan att må både fysiskt och psysiskt dåligt. Du har knappt eller inga vänner kvar för att de inte orkar eller vill förstå sig på dig eller sjukdomen i sig gör dig till nån du inte vill vara. Det är klart att man vill kunna göra allt alla "normala" gör, men det går inte.
Jag själv har levt hela livet med en alkoholist i familjen och jag vill inte att någon ska tro att jag vill att nån ska tycka att det är synd om mig för det. Men de som inte har vuxit upp under de förhållandena kan aldrig någonsin förstå sig på det fullt ut, men man kan försöka. Man kan försöka att sätta sig in i det och förstå att jag tänker annorlunda angående vissa saker och att jag har formats som person pga av det. Jag är den jag är idag till stor del för att jag har vuxit upp med en pappa som är alkoholist, man präglas utav sånt. Det är inte lätt! Nästan allt som jag kämpar med idag har med det att göra på ett eller annat sätt.
Det kan vara svårt att förstå och det kan vara enkelt att tro att jag skyller min pappas alkoholproblem på allt som är jobbigt i mitt liv men så är det absolut inte. Jag skulle aldrig använda det som någon slags bortförklarning. Det är det sista jag skulle göra. Skulle jag skylla ifrån mig en massa skit på det som har gjort mig mest ont någonsin, det som har vänt upp och ner på hela min värld, det som har smärtat mig mest i världen? Jag skulle aldrig använda mig av min och min pappas tragiska förhållande till något sådant. Tro aldrig så lågt om mig!
Sympati - empati - ödmjukhet - så var det ja.
Jag tycker att jag besitter dessa egeneskaper. Jag har en otrolig försåelse för personer som har de "tufft" som får kämpa lite mer än oss andra och jag vill hjälpa varenda en av dem, vilket är omöjligt. Det jag kan göra är att försvara varenda en av dem så fort chansen uppstår. Jag kommer alltid att stå på de svagas sida...ALLTID!
Så om du är bög, flata, mörkhyad, albino, fattig, tjock, spinkig, utvecklingsstörd, psykiskt sjuk, missbrukare eller deprimerad så kommer jag alltid att föra din talan, speciellt när folk snackar en massa skit som de inte vet just ett skit om. När folk visar precis hur jävla ignoranta de kan va, då kommer jag vara där och tala om det för dem. Då kommer jag försöka få dem att tänka om!
För vi alla är precis lika mycket värda.
Det är tre starka ord för mig, några av de viktigaste egenskaperna man borde besitta som människa. Utan dessa så kommer man inte långt här i livet. Om man byter ut dessa egenskaper till egoism, narcissism, nonchalans och ignorans så kommer man inte speciellt långt i det långa loppet.
För vem kan tycka om en människa som anser sig vara bättre eller mer värd än någon annan. Vem kan tycka om en människa som ser ner på folk som har det sämre/svårare. Vem kan kan tycka om en människa som inte bryr sig om andra människor?
Skulle inte allt fungera så mycket bättre om alla försökte förstå sig på varandra utan att kritisera, döma och hata det man själv inte kan förstå sig på? Man måste försöka sätta sig in i hur det kan vara för andra människor. Människor som lever under tuffa förhållanden, människor med tunga problem, människor med andra värderingar/tankar/drömmar.
För vi alla är olika, vi vill olika saker och det finns inget rätt och fel.
Ingen kan säga till mig vem jag ska och inte ska älska till exempel, om jag väljer att älska en tjej eller någon av en annan hudfärg så ska det vara helt okej, det är mitt eget val. Det är min rättighet som människa! Och det ska vara helt okej för homosexuella att öppet få visa sin kärlek, utan att hånas på något sätt. Det ska vara okej att göra ett könsbyte utan att någon random person ska ifrågasätta eller kritisera det.
Det är år 2008 och det är för mig ett under att folk fortfarande inte har fattat vissa av dessa saker. Att folk än idag ska trycka ner vissa personer för att de älskar en person av samma kön. Att man ska försöka göra det till något fult och hemskt. Varför är vi så koncentrerade på att se ner på varandra och tala illa om varandra.
Varför försöker vi inte istället att åtminstonde acceptera att vi är olika och tycker olika?
Det finns så många människor som har det riktigt svårt här i livet, som inte riktigt lever under samma förutsättningar som oss vanliga "normala" människor (va fan det nu innebär men att vara normal). Det finns så många därute som behöver känna att de är lika mycket värda som precis alla andra. Som till exempel utvecklingsstörda, som alla vet så jobbar jag ju på en gruppbostad med just utvecklingsstörda och jag tror att det skulle vara bra om alla hade provat på det någon gång under sin livstid. För det finns så många fördomar mot just dem som inte alls stämmer. De är de härligaste människorna man kan ha att göra med. Jag älskar att de är så grymt ärliga, glada och att de ser fram emot så mycket hela tiden, tom det enklaste sakerna. De komplicerar inte livet med att hata eller att se ner på någon annan utan är mer förstående än många "normala".
Eller att man inte kan förstå sig på med midre psykiska problem som social fobi eller panikångest. Har man aldrig levt med det så kan man aldrig någonsin förstå sig på känslan i något av dessa problem. Det är två fruktansvärda sjukdomar, som förstör många människors vardagar. De kan inte leva normala liv pga av detta. Tänk att du inte kan gå hemifrån för att inte klarar av att träffa människor, du kan inte ens gå till affären och handla utan att må både fysiskt och psysiskt dåligt. Du har knappt eller inga vänner kvar för att de inte orkar eller vill förstå sig på dig eller sjukdomen i sig gör dig till nån du inte vill vara. Det är klart att man vill kunna göra allt alla "normala" gör, men det går inte.
Jag själv har levt hela livet med en alkoholist i familjen och jag vill inte att någon ska tro att jag vill att nån ska tycka att det är synd om mig för det. Men de som inte har vuxit upp under de förhållandena kan aldrig någonsin förstå sig på det fullt ut, men man kan försöka. Man kan försöka att sätta sig in i det och förstå att jag tänker annorlunda angående vissa saker och att jag har formats som person pga av det. Jag är den jag är idag till stor del för att jag har vuxit upp med en pappa som är alkoholist, man präglas utav sånt. Det är inte lätt! Nästan allt som jag kämpar med idag har med det att göra på ett eller annat sätt.
Det kan vara svårt att förstå och det kan vara enkelt att tro att jag skyller min pappas alkoholproblem på allt som är jobbigt i mitt liv men så är det absolut inte. Jag skulle aldrig använda det som någon slags bortförklarning. Det är det sista jag skulle göra. Skulle jag skylla ifrån mig en massa skit på det som har gjort mig mest ont någonsin, det som har vänt upp och ner på hela min värld, det som har smärtat mig mest i världen? Jag skulle aldrig använda mig av min och min pappas tragiska förhållande till något sådant. Tro aldrig så lågt om mig!
Sympati - empati - ödmjukhet - så var det ja.
Jag tycker att jag besitter dessa egeneskaper. Jag har en otrolig försåelse för personer som har de "tufft" som får kämpa lite mer än oss andra och jag vill hjälpa varenda en av dem, vilket är omöjligt. Det jag kan göra är att försvara varenda en av dem så fort chansen uppstår. Jag kommer alltid att stå på de svagas sida...ALLTID!
Så om du är bög, flata, mörkhyad, albino, fattig, tjock, spinkig, utvecklingsstörd, psykiskt sjuk, missbrukare eller deprimerad så kommer jag alltid att föra din talan, speciellt när folk snackar en massa skit som de inte vet just ett skit om. När folk visar precis hur jävla ignoranta de kan va, då kommer jag vara där och tala om det för dem. Då kommer jag försöka få dem att tänka om!
För vi alla är precis lika mycket värda.
Linval och yellowman säger det bäst!
Jag har hittat den låten som jag vill ska spelas när jag ska dansa brudvalsen när jag gift mig. Det är bäst!
I really gotta give you kisses
i really gotta give you lovin'
Look at mi sexy
look at mi reggae
look at mi irie
Still wants to leave me and go to another...
I really gotta give you kisses
I really gotta give you lovin
look at mi natty...
beauty
i buy you everything you always desired
i even try to set your soul on fire
and you still try to leave me and go to another...
I'm getting married in the morning
ding dong you hear the churchbells ring
she are mi yellow baby
and i'm gonna mind?? it
so take me to the church on time
if you think i'm sexi
little girl reach and touch me
if you really need me
little girl reach out and tell me
and give me you lovin, gimme your lovin
don't forget about the all night squeezing
don't forget about the hugging and teasing
I'm getting married in the morning
ding dong you hear the churchbells ring
she are mi yellow baby
and i'm gonna mind it
so take me to the church on time
If you ever change your mind about leaving, leaving me behind
so say honey...
if you want my lovin, and if you want my true lovin
if you want my squeezing
if you want my lovin
tell me that you love, love
tell me that you love
open your heart for me
when ever i need you
that's when you'll arrive
there goes my heartbeat
oh, isn't she sweet?
i know how you're feeling
day by day
oh, please dont make me stop and wonder why
for theres no reason why i should cry
i tell you no lie
oh why
so if you want my lovin
if you want my squeezing
if you want my lovin
tell me that you love, love
tell me that you love
open your heart for me
Nu var det så att jag inte hittade texten på nätet så jag har gjort mitt bästa för att höra så gott som det går vad dessa herrar säger! :)
I really gotta give you kisses
i really gotta give you lovin'
Look at mi sexy
look at mi reggae
look at mi irie
Still wants to leave me and go to another...
I really gotta give you kisses
I really gotta give you lovin
look at mi natty...
beauty
i buy you everything you always desired
i even try to set your soul on fire
and you still try to leave me and go to another...
I'm getting married in the morning
ding dong you hear the churchbells ring
she are mi yellow baby
and i'm gonna mind?? it
so take me to the church on time
if you think i'm sexi
little girl reach and touch me
if you really need me
little girl reach out and tell me
and give me you lovin, gimme your lovin
don't forget about the all night squeezing
don't forget about the hugging and teasing
I'm getting married in the morning
ding dong you hear the churchbells ring
she are mi yellow baby
and i'm gonna mind it
so take me to the church on time
If you ever change your mind about leaving, leaving me behind
so say honey...
if you want my lovin, and if you want my true lovin
if you want my squeezing
if you want my lovin
tell me that you love, love
tell me that you love
open your heart for me
when ever i need you
that's when you'll arrive
there goes my heartbeat
oh, isn't she sweet?
i know how you're feeling
day by day
oh, please dont make me stop and wonder why
for theres no reason why i should cry
i tell you no lie
oh why
so if you want my lovin
if you want my squeezing
if you want my lovin
tell me that you love, love
tell me that you love
open your heart for me
Nu var det så att jag inte hittade texten på nätet så jag har gjort mitt bästa för att höra så gott som det går vad dessa herrar säger! :)
25 av 32
Ja det är så många gånger jag nämns i Peter blogg. Av 32 inlägg nämns jag i hela 25 av dem, det är väl helt okej. Även om det inte är några klockrena kärleksförklarningar :)
Jag skulle ge mig på att se över statistiken på min blogg, men gav upp när jag insåg att jag skrivit så sjukt mycket mer än Peter. Han har nog ett ganska så högt snitt i min blogg också. Känns som om jag nämner min gubbe rätt ofta mer eller mindre. Kanske för att han är den jag träffar mest. Plus att jag älskar den där pruttgubben.
Varför går jag inte och sooooover???
Kanske för att jag vet att Mel håller på å laddar ner So you think you can dance till mig. Det lär ju inte vara klart på länge, men jag vill så gärna se det nu. Får helt enkelt vänta till imorn, nu måste jag snart sussa. Jag måste sluta tokblogga pga att jag är uttråkad, haha.
Nej nu saknar jag Peter när jag vet att jag ska gå å sova utan honom än en natt :(
Blue, ey fuck you!
Varför verkar alla människor runt omkring mig tro att jag är sjukt insatt i politik och långt ut på vänsterkanten. Till och med Johan som kännt mig i 7 år sa nyss på msn:
Melvin säger:
ja har skrivit en lite halpolitisk vers oxå... svårt som fan
Melvin säger:
halvpolitisk_*
Klet säger:
JAsså? Hur gick det?
Melvin säger:
där e den, kommentera gärna, ***för du e ju lite mer insatt på djupet lixom***
Melvin säger:
ja e trött heter den
Klet säger:
Lät bra mel, jag älskar allt som har med hat mot den blåa sidan det vet du! :)
Klet säger:
YOU GO!
Melvin säger:
haha yeeeha! ja hatar verkligen dom asen!!
Klet säger:Jag med!
Insatt på djupet? Jag hatar helt enkelt bara allt som har med alliansen att göra. Det är inte mer än så det är, jag hatar den blåa sidan! För Min livsideologi stämmer bäst in med vänsterns ideologi. Så är det bara, det är de värderingarna jag är uppväxt med. TA FRÅN DE RIKA OCH GE TILL DE FATTIGA! HAHA! Nej men nu är jag bara trött och detta kan inte bli seriöst! Men de som känner mig hajar vad jag menar. 
Jag har kass humor och är fortfarande trött :P
Streetvillain = Mitt hjärta
Jag skrev för ganska så länge sen hur jag ville att min blivande kille skulle vara och tänkte se hur det har gått med de punkter jag satte upp då. Det kursiverade är mina kommentarer till det jag skrev då. Inlägget hette ÄKTA KÄRLEK.
Men jag vill ha riktig KÄRLEK. Äkta romantik, no bullshit.
Något större än allt annat. Jag vill hitta den där personen som gör att mitt liv känns helt och meningsfullt.
Den första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar.
JA, Peter är det första och sista jag tänker på, alltid!
Han som ligger bredvid mig när jag vaknar och ler mot mig.
Ja, oftast gör han nog det, å andra sidan känns det inte så jävla viktigt nu efter 9 månader, det är helt okej att han springer iväg det första han gör och pissar :)
Han som flyttar på mitt rufsiga hår och kramar om mig.
Nördigt skrivet, men ja det gör han. Han tar konstant på mig på ett väldigt kärleksfullt sätt, ett sätt som verkligen visar att han älskar att ta på mig.
Han som inte behöver säga någonting, utan jag kan läsa hans kroppsspråk och minspel.
Nej, jag kan inte förstå vad Peter vill om han håller käften för människan har inget kroppspråk och inget minspel.
Han som alltid finns där, men inte alltid är med mig. Han som kan leva sitt eget liv och låter mig leva mitt, även fast vi har ett liv ihop.
Det stämmer ju ganska bra faktiskt, även om vi umgås vääääldigt mycket så kan jag göra det jag vill utan att han är med och han får gärna göra saker på egen hand om han vill.
Han som får mig att stanna upp och le.
När menade jag, han får ju mig att le då och då liksom. NÄR MENADE JAG?
Han som kan få mig att skaka då han rör vid mig.
Skaka och skaka, då ska det vara riktigt hett ;)
Han som förstår mig och inte ser ner på mig, då jag är som jag är ibland.
Han gör sitt bästa, det är inte det lättaste.
Han som inte ifrågasätter allt utan lyssnar och respekterar eller åtminstonde försöker förstå.
Okej, Peter ifrågasätter i princip allt, han säger att det beror på att han vill förstå sig på mig, så fine. Han lyssnar på mig och jag tycker att han försöker förstå sig på mig.
Han som kan diskutera och tala med mig i timmar om allt, utan att det känns konstigt på nåt sätt.
Ja men det är väl nåt vi kan göra, även om jag menade det lite mer på ett djupare plan. Dit kanske vi inte kommit riktigt fullt ut, så som jag menade då.
Han som lyssnar men även delar med sig.
I början var detta ett problem, nu är det väl inte det. Jag gillar när Peter uttrycker sina känslor.
Han som får mig knäsvag vid varje kyss.
Tyvärr, är det ju inte så i det verkliga livet, men hans kyssar är toppen för det :)
Han som får mig att skratta och han som jag kan gråta inför.
Vi har definitivt inte samma humor och skrattar inte åt samma saker, vi skrattar oftast var för sig. Det är nåt vi måste bli bättre på, att skratta ihop tror jag. Jag gråter inför Peter men känner mig lika dum varje gång.
Han som jag kan vara mig själv med fullt ut.
Not quite yet, but maybe soon.
Han som får mig att känna mig bättre som människa.
Ja, ibland, men ibland även som världens sämsta.
Han som gör mig lycklig.
Lycklig, ja.
Han jag vill vara med föralltid och vill dela allt med.
Den känns tuff att svara på i bloggen efter bara 9 månader, men just nu känns det så.
Undrar när jag hittar honom, det är inte bråttom alls. Sånt här går inte skynda, han kommer när the time is right!
Så jag väntar...
Och efter fem månader var han min!
Äkta kärlek.
Jag vill ha kärlek, jag alltså när jag är redo för den. Jag tror inte att jag är det just nu.Men jag vill ha riktig KÄRLEK. Äkta romantik, no bullshit.
Något större än allt annat. Jag vill hitta den där personen som gör att mitt liv känns helt och meningsfullt.
Den första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar.
JA, Peter är det första och sista jag tänker på, alltid!
Han som ligger bredvid mig när jag vaknar och ler mot mig.
Ja, oftast gör han nog det, å andra sidan känns det inte så jävla viktigt nu efter 9 månader, det är helt okej att han springer iväg det första han gör och pissar :)
Han som flyttar på mitt rufsiga hår och kramar om mig.
Nördigt skrivet, men ja det gör han. Han tar konstant på mig på ett väldigt kärleksfullt sätt, ett sätt som verkligen visar att han älskar att ta på mig.
Han som inte behöver säga någonting, utan jag kan läsa hans kroppsspråk och minspel.
Nej, jag kan inte förstå vad Peter vill om han håller käften för människan har inget kroppspråk och inget minspel.
Han som alltid finns där, men inte alltid är med mig. Han som kan leva sitt eget liv och låter mig leva mitt, även fast vi har ett liv ihop.
Det stämmer ju ganska bra faktiskt, även om vi umgås vääääldigt mycket så kan jag göra det jag vill utan att han är med och han får gärna göra saker på egen hand om han vill.
Han som får mig att stanna upp och le.
När menade jag, han får ju mig att le då och då liksom. NÄR MENADE JAG?
Han som kan få mig att skaka då han rör vid mig.
Skaka och skaka, då ska det vara riktigt hett ;)
Han som förstår mig och inte ser ner på mig, då jag är som jag är ibland.
Han gör sitt bästa, det är inte det lättaste.
Han som inte ifrågasätter allt utan lyssnar och respekterar eller åtminstonde försöker förstå.
Okej, Peter ifrågasätter i princip allt, han säger att det beror på att han vill förstå sig på mig, så fine. Han lyssnar på mig och jag tycker att han försöker förstå sig på mig.
Han som kan diskutera och tala med mig i timmar om allt, utan att det känns konstigt på nåt sätt.
Ja men det är väl nåt vi kan göra, även om jag menade det lite mer på ett djupare plan. Dit kanske vi inte kommit riktigt fullt ut, så som jag menade då.
Han som lyssnar men även delar med sig.
I början var detta ett problem, nu är det väl inte det. Jag gillar när Peter uttrycker sina känslor.
Han som får mig knäsvag vid varje kyss.
Tyvärr, är det ju inte så i det verkliga livet, men hans kyssar är toppen för det :)
Han som får mig att skratta och han som jag kan gråta inför.
Vi har definitivt inte samma humor och skrattar inte åt samma saker, vi skrattar oftast var för sig. Det är nåt vi måste bli bättre på, att skratta ihop tror jag. Jag gråter inför Peter men känner mig lika dum varje gång.
Han som jag kan vara mig själv med fullt ut.
Not quite yet, but maybe soon.
Han som får mig att känna mig bättre som människa.
Ja, ibland, men ibland även som världens sämsta.
Han som gör mig lycklig.
Lycklig, ja.
Han jag vill vara med föralltid och vill dela allt med.
Den känns tuff att svara på i bloggen efter bara 9 månader, men just nu känns det så.
Undrar när jag hittar honom, det är inte bråttom alls. Sånt här går inte skynda, han kommer när the time is right!
Så jag väntar...
Och efter fem månader var han min!
Barcelona is cleaning the basement, love is a beautiful thing, even though i've got moodswings and anxiety. Fuck all of it, i love fags!
Nån jävel har verkligen klickat runt på min sida idag, var många sidvisningar :) Antar att personen förväntar sig att jag ska uppdatera bloggen. Jag ska väl äntligen göra det nu då. Grejen är att jag inte vet vad jag ska börja med. Om barcelonaresan, städningen av källaren, mina moodswings, ångesten över att semestern snart är slut eller att jag fick se Minna lycklig och kär med sin Kim. Jag vet helt enkelt inte.
Börjar väl med Barcelona.
Jag höll på att dö i en flygkrasch, är nu flygrädd och ser inte fram emot att nånsin resa med flyg igen. Jag får helt enkelt tågluffa + åka båt för att ta mig till sydafrika (som är mitt drömresemål) Jaja...
Jag och Peter var ute och drack lite drinkar i solen första dagen, det slutade med att jag däckade halv sex på kvällen, vaknade några timmar senare och spydde, sen beställde vi roomservice och somnade om. Jag ska aldrig mer dricka sangria, bläh!
Vi åkte mycket tunnelbana fram och tillbaka, kollade på ramblan, fönstershoppade, kollade på ja lite olika saker. Vi var på stranden en dag och en annan var vi på hotelltaket där de hade en minipool. Vi åt gott och drack på balkongen. Näst sista kvällen var vi på en jazzklubb, mysigt. Det blev senare nån form av uteställe, där krökade vi till det och då gick det som det brukar. Jag vaknar med svullna ögon och ångest. Sen flög vi hem utan att dö, men jag var livrädd. Allt som allt, rätt trevligt.
Städning av källare
Ja, igår sov jag hos min mamma, för idag skulle vi upp tidigt och städa hennes källare, vilket jag lovat att hjälpa till med i flera år! Vi slängde så sjuuukt mycket skit! Jag släpade så jävla tunga grejer till soprummet så nu känner jag mig som en 89 årig kärring med krämpor. Det roligaste är att mamma har sagt att jag har så mycket skit där nere, eeeh neeej! Det var hennes och Mirres skit. Jag hade några fula nallar och dockor och jag skulle mer än gärna slängt dem om det inte vore så att mamma tyckte att vi hade användning för dem.
Mirre läst från ett vykort jag skickat till henne 1995 där det stod nåt i stil med: "Här hemma är det tråkigt, Hoppas du har roligt där du är, för här är det ju inte det iaf, med den här konstiga familjen!" Det var nåt i stil med det, fan va jag skrattade. Det var ju aldrig kul när Mirre var bortrest, det sööög! Jaja.
Minna och hennes Löööv.
Jag drog till mariatorget från morsan ikväll, mötte Minna och hennes Kim. Det var härligt att se Minna med nån hon verkligen verkar kär i. Jag blir lycklig för hennes skull. Kim verkar vara en superschysst kille också, så det är ju bara toppen. Blir alldeles varm i kroppen. Nykära!
Mina moodswings.
Jag har betett mig som en riktig surfitta mot Peter de senaste dagarna. Jag vill inte göra det, men jag är surig just nu. Jag är lite trött på honom och behöver vara lite för mig själv. Bara sitta i lugn och ro och göra allt och inget. Sitta och fisa utan att nån gnäller, jag hajar inte det där ena dagen:
Klet: Jag har ont i magen, jag måste fisa.
Peter: Ja. men fis då, det är lugnt jag bryr mig inte. Inte ska du ha ont i magen, fis!
En annan dag...
Klet: FIS! (fiser alltså, haha!)
Peter surigt: Men usch måste du fisa!
Klet: Ja, hur ska du ha det?
Peter: Men fis inte mot mig.
Klet: Du fiser ju på mig konstant!!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHSHSHHSHASJklijstgfer!!!!
Ja så var det med det.
Jag har moodswings... men nu sitter jag här och önskar såklart att Peter var här, men då är han i västerås såklart. Vilket iofs är jättekul för honom, han har säkert det mycket trevligare där, där surar ingen :) Fan så börjar jag fundera på om jag bara saknar honom för att han är där? För att jag inte kan ringa och se om han vill komma över. Fan jag är så egoistisk! Äh, vi säger att jag saknar honom för att han är där... eller det kanske är elakt. På nåt sätt saknar jag ju honom iaf.
Jag har varit lite nedstämd de senaste dagarna. Jag känner mig så jävla jobbig. Jag känner mig som en jävla proverande surkärrings-uppmärksamhetshora. Antar att en del dumma saker man får höra fastnar, oavsett om personen tar tillbaka dem så känns det så.
Hur gör man för att bli lycklig? Är det nån som är lycklig som vill dela med sig? Jag är inte lycklig just nu. Jag kan vara glad emellanåt men jag är inte så lycklig som jag önskar att jag kunde vara. How the fuck do i get happier?
Då var det bara ångesten över semestern kvar.
Jag har inget mer att säga om det egentligen mer än ÅNGEST!
Btw, bögkärlek och bögsex rockar!!!! Kolla på serien Queer as folk på femman i veckan!
Börjar väl med Barcelona.
Jag höll på att dö i en flygkrasch, är nu flygrädd och ser inte fram emot att nånsin resa med flyg igen. Jag får helt enkelt tågluffa + åka båt för att ta mig till sydafrika (som är mitt drömresemål) Jaja...
Jag och Peter var ute och drack lite drinkar i solen första dagen, det slutade med att jag däckade halv sex på kvällen, vaknade några timmar senare och spydde, sen beställde vi roomservice och somnade om. Jag ska aldrig mer dricka sangria, bläh!
Vi åkte mycket tunnelbana fram och tillbaka, kollade på ramblan, fönstershoppade, kollade på ja lite olika saker. Vi var på stranden en dag och en annan var vi på hotelltaket där de hade en minipool. Vi åt gott och drack på balkongen. Näst sista kvällen var vi på en jazzklubb, mysigt. Det blev senare nån form av uteställe, där krökade vi till det och då gick det som det brukar. Jag vaknar med svullna ögon och ångest. Sen flög vi hem utan att dö, men jag var livrädd. Allt som allt, rätt trevligt.
Städning av källare
Ja, igår sov jag hos min mamma, för idag skulle vi upp tidigt och städa hennes källare, vilket jag lovat att hjälpa till med i flera år! Vi slängde så sjuuukt mycket skit! Jag släpade så jävla tunga grejer till soprummet så nu känner jag mig som en 89 årig kärring med krämpor. Det roligaste är att mamma har sagt att jag har så mycket skit där nere, eeeh neeej! Det var hennes och Mirres skit. Jag hade några fula nallar och dockor och jag skulle mer än gärna slängt dem om det inte vore så att mamma tyckte att vi hade användning för dem.
Mirre läst från ett vykort jag skickat till henne 1995 där det stod nåt i stil med: "Här hemma är det tråkigt, Hoppas du har roligt där du är, för här är det ju inte det iaf, med den här konstiga familjen!" Det var nåt i stil med det, fan va jag skrattade. Det var ju aldrig kul när Mirre var bortrest, det sööög! Jaja.
Minna och hennes Löööv.
Jag drog till mariatorget från morsan ikväll, mötte Minna och hennes Kim. Det var härligt att se Minna med nån hon verkligen verkar kär i. Jag blir lycklig för hennes skull. Kim verkar vara en superschysst kille också, så det är ju bara toppen. Blir alldeles varm i kroppen. Nykära!
Mina moodswings.
Jag har betett mig som en riktig surfitta mot Peter de senaste dagarna. Jag vill inte göra det, men jag är surig just nu. Jag är lite trött på honom och behöver vara lite för mig själv. Bara sitta i lugn och ro och göra allt och inget. Sitta och fisa utan att nån gnäller, jag hajar inte det där ena dagen:
Klet: Jag har ont i magen, jag måste fisa.
Peter: Ja. men fis då, det är lugnt jag bryr mig inte. Inte ska du ha ont i magen, fis!
En annan dag...
Klet: FIS! (fiser alltså, haha!)
Peter surigt: Men usch måste du fisa!
Klet: Ja, hur ska du ha det?
Peter: Men fis inte mot mig.
Klet: Du fiser ju på mig konstant!!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHSHSHHSHASJklijstgfer!!!!
Ja så var det med det.
Jag har moodswings... men nu sitter jag här och önskar såklart att Peter var här, men då är han i västerås såklart. Vilket iofs är jättekul för honom, han har säkert det mycket trevligare där, där surar ingen :) Fan så börjar jag fundera på om jag bara saknar honom för att han är där? För att jag inte kan ringa och se om han vill komma över. Fan jag är så egoistisk! Äh, vi säger att jag saknar honom för att han är där... eller det kanske är elakt. På nåt sätt saknar jag ju honom iaf.
Jag har varit lite nedstämd de senaste dagarna. Jag känner mig så jävla jobbig. Jag känner mig som en jävla proverande surkärrings-uppmärksamhetshora. Antar att en del dumma saker man får höra fastnar, oavsett om personen tar tillbaka dem så känns det så.
Hur gör man för att bli lycklig? Är det nån som är lycklig som vill dela med sig? Jag är inte lycklig just nu. Jag kan vara glad emellanåt men jag är inte så lycklig som jag önskar att jag kunde vara. How the fuck do i get happier?
Då var det bara ångesten över semestern kvar.
Jag har inget mer att säga om det egentligen mer än ÅNGEST!
Btw, bögkärlek och bögsex rockar!!!! Kolla på serien Queer as folk på femman i veckan!
I'm leaving on a jetplane...
Nu ska jag och Petah snart dra till arlanda och hoppa på planet till Barcelona!
Vi hörs om en vecka, för jag tror inte jag kommer sitta vid en dator utan ligga och steka :)
Vi hörs om en vecka, för jag tror inte jag kommer sitta vid en dator utan ligga och steka :)
TP-turnament
Sitter hemma hos syrran och degar, ska väl snart sova. Jag borde iaf det eftersom jag ska vara barnvakt åt lilla Binnyboy imorn. Kill ska till doktorn så det är smartast för Vin att stanna hemma med sin otroooligt roliga moster. Har jag tur kommer Peter förbi och hjälper mig. Jag har ju fuckat upp min hand på jobbet så jag har rejält ont emellanåt, bör ej lyfta små valkiga barn. Iofs så hade Peter typ ryggskott igår så vi får se hur mycket han är tll hjälp :)
Peter har länge velat att vi ska gå till en glassbar så jag ska fråga om han vill åka dit imorn med Vin eller om de är nåt bara vi ska göra. Annars kanske det är en bra utflykt för Binny. (Jag missar inte V och råkar slå B när jag skriver Binny, jag kallar honom det, btw så ligger V och B bredvid varandra.)
På kvällen imorn blire TP-turnering mellan syskonen. Jag är redan säker på att jag losar. Det som är mest spännande med turneringen är att se om Mirre eller Micke vinner. Jag tror att Mirre vinner men samtidigt skulle det inte förvåna mig om brorsan vann.
Det ska iaf bli kul att hänga med båda syskonen. Det är kul att vår storebror verkar vilja komma in i "gänget" (inte för att jag och Mirre är värsta gänget direkt, men ni hajar). Det var brorsan som tog initiativet till tp-kvällen vilket känns riktigt kul, hoppas bara att mina storasyskon kan hålla sams och att trashtalket ligger på en lagom nivå. Storebror är bra på att gå över storasysters gräns :P
Peter har länge velat att vi ska gå till en glassbar så jag ska fråga om han vill åka dit imorn med Vin eller om de är nåt bara vi ska göra. Annars kanske det är en bra utflykt för Binny. (Jag missar inte V och råkar slå B när jag skriver Binny, jag kallar honom det, btw så ligger V och B bredvid varandra.)
På kvällen imorn blire TP-turnering mellan syskonen. Jag är redan säker på att jag losar. Det som är mest spännande med turneringen är att se om Mirre eller Micke vinner. Jag tror att Mirre vinner men samtidigt skulle det inte förvåna mig om brorsan vann.
Det ska iaf bli kul att hänga med båda syskonen. Det är kul att vår storebror verkar vilja komma in i "gänget" (inte för att jag och Mirre är värsta gänget direkt, men ni hajar). Det var brorsan som tog initiativet till tp-kvällen vilket känns riktigt kul, hoppas bara att mina storasyskon kan hålla sams och att trashtalket ligger på en lagom nivå. Storebror är bra på att gå över storasysters gräns :P
-.-.-.-.-
Peter frågade mig om jag bloggade idag, vilket jag inte gjorde. Jag har än en gång kommit in i en blogg svacka, känns inte spännande att skriva. Det kommer väl antar jag. Jag har 4 veckors semester framför mig och om 5 dagar drar jag och min honeybun till Barcelona och njuter av livet och allt det innebär.