Funderingar kring arbetssituationer.
Jag funderade på en sak idag på väg till jobbet. Jag bor ju som tidigare nämnt på östermalm, den fisförnäma stadsdelen. Stadsdelen där de flesta kvinnorna ser ut att tjäna fett med cash. De har på sig sina dräkter, fina kjolar och dyra kavajer, de är välfriserade och neutralt sminkade. Själv kommer jag i mina HM och gina tricot kläder, piercingar och tatueringar, visserligen är jag väl hyfsat välfriserad och fint sminkad men känner ändå att jag inte riktigt passar in där jag går på storgatan. Jag är en arbetare, jag tjänar under 300.000 om året och torkar skit och jag älskar det. Jag älskar att jag inte sitter på ett kontor och tjänar in massor med pengar åt ett stort företag, jag älskar att jag inte försummar mina nära och kära med att konstant jobba. Utan jag älskar att jag gör något för någon annan, att det inte bara handlar om att tjäna pengar utan att jag faktiskt kan gå hem och känna att jag har gjort någonting bra för någon annan.
Jag kommer aldrig bli den där kvinnan med den fina dräkten och hår värt 1000-lappar. Jag ser absolut inte ner på dessa kvinnor, de har kommit långt och det är härligt att se. De har troligvis uppnått sina drömmar och jag hoppas att de kan se på oss som likvärdiga trots att vi inte tjänar lika mycket pengar och inte bor lika fint osv. Jag hoppas att folk inser att vi som jobbar inom vården gör skillnad och att befolkningen inte skulle klara sig utan alla underbetalda sjuksköterskor, vårdare, undersköterskor, och alla andra som jobbar inom någon form av omsorgsarbete. Och jag hoppas att de ser att vi gör något viktigt!
Sen önskar jag att jag hade högre mål med mitt liv, eller att jag åtminstonde skapar högre mål för mig själv. För jag vet att jag klarar av så mycket mer men just nu är jag nöjd, riktigt nöjd. Jag jobbar på min utbildning och när jag gått klart den 1 år långa utbildningen får chansen att fortsätta utbilda mig via jobbet och att jag sen en dag kommer på vad det är jag vill fortsätta med i framtiden. Jag tackar min chef för att han ger mig den här chansen, nu på mångad börjar det hårda arbetet för att få MVG i alla kurser!
Lycka till alla där ute som kämpar med era arbeten och drömmar och lycka till Klet (som är supernervös inför sin skolstart!) :)
Jag kommer aldrig bli den där kvinnan med den fina dräkten och hår värt 1000-lappar. Jag ser absolut inte ner på dessa kvinnor, de har kommit långt och det är härligt att se. De har troligvis uppnått sina drömmar och jag hoppas att de kan se på oss som likvärdiga trots att vi inte tjänar lika mycket pengar och inte bor lika fint osv. Jag hoppas att folk inser att vi som jobbar inom vården gör skillnad och att befolkningen inte skulle klara sig utan alla underbetalda sjuksköterskor, vårdare, undersköterskor, och alla andra som jobbar inom någon form av omsorgsarbete. Och jag hoppas att de ser att vi gör något viktigt!
Sen önskar jag att jag hade högre mål med mitt liv, eller att jag åtminstonde skapar högre mål för mig själv. För jag vet att jag klarar av så mycket mer men just nu är jag nöjd, riktigt nöjd. Jag jobbar på min utbildning och när jag gått klart den 1 år långa utbildningen får chansen att fortsätta utbilda mig via jobbet och att jag sen en dag kommer på vad det är jag vill fortsätta med i framtiden. Jag tackar min chef för att han ger mig den här chansen, nu på mångad börjar det hårda arbetet för att få MVG i alla kurser!
Lycka till alla där ute som kämpar med era arbeten och drömmar och lycka till Klet (som är supernervös inför sin skolstart!) :)
Kommentarer
Postat av: mirre
Aldrig tänkt på att dom kanske inte jobbar alls utan har rika män och lever i beroendeställning? Du fixar plugget galant!
Postat av: Klet
Nja, jag är ganska så säker när de knatar ut ur svenskt näringslivs byggnad. Men det är klart att en och annan tant lever på sin rika man :)
Postat av: mirre
Fan vad betyder näringsliv nu igen :-)
Trackback