KLET - The One And Only!

Jaha, då har man inga halsmandlar kvar längre. Skönt, ja om man bortser från att det faktiskt gör ont just nu så är det himla skönt.

Kom in till sjukan igår runt halv tio på morgonen, blev inskriven och fick ligga i ett rum med en annan tjej, som jag senare fick reda på var född 1990. Hennes pappa skulle visst också sova där.
Jag packar upp mina grejer, det kommer in en sköterska som ska försöka hjälpa mig att få ut mina piercingar, hon lyckas inte, så kommer läkarn in, usch gammal gubbstruts som är oförskämd: "Det var en jävla massa skrot du hade i ansiktet då, de får vi nog jobba runt." Vilket de gjorde eftersom de sitter kvar fortfarande, de var snack om att de skulle såga loss dem, men det behövdes nog inte.

Så fick jag iaf svälja tre piller, gå å kissa och sen var det dags, de rullade ner mig i sängen till operationsavdelningen, där var det en massa folk som skulle vara med minst 5-7 st. Narkosläkaren förklarade att jag skulle bli trött, och när jag blev det skulle jag säga till, då skulle jag få insomningsmedlet. När jag fick det sa hon bara godnatt nu kommer du att somna och det gjorde jag.

Så kändes det som två minuter hade gått, jag vaknar till och börjar typ tokhosta på en gång vilket inte är skönt när man precis opererats i halsen. Jag håller på i vad som känns en evighet och inser sen att det bara var en halvtimme, men det är fan lång tid att tokhosta på. Samtidigt som jag hostar rinner ögononen som bara fan, ligger och grinar utan att kunna stoppa det.

Alla andra som ligger där har någon som sitter bredvid dem när de vaknar upp, då kände jag mig lite ensam.

Sen kom jag upp till avdelningen, Felina min sjuksyster hälsade att Johan hade ringt och att han skulle komma om en timma. Mamma var nog också på ingång då. Somnade till och vaknar av en bekant röst "Du är iiinte min Mariiija, vart är min Mariiija?" Orkar inte skrika att hon har gått in i fel rum, hon upptäcker det själv tillslut. Hon kommer in och ler stort och det är så härligt att se henne. Jag får en nalle, en giraff, hur söt som helst. Så sitter mamma där och berättar hur hennes dag hos läkarn har varit och att hon blivit "grävd i rumpan" :)
Jag ligger mest och ojar mig över hur ont det gör och att jag mår illa. Så kommer Johan också, vi sitter och pratar alla tre, kommer typ inte alls ihåg om vad eftersom jag typ sov. Felina kommer in:

Felina: Det är dags för värkstillande, vill du ha brustablett, piller eller zupp (upp i rumpan)
Klet: Brustablett spyr jag av, det är vidrigt och jag vill inte ha nått upp i arslet just nu, jag provar att svälja en tablett.

Får mina tabletter, sväljer en. Spyr. Spyr färskt blod också som inte alls är bra. Felina kommer tillbaka.

Felina: Vill du ha en zupp istället?
Klet: ja tack, får väl ta det iaf.
Felina: bra, du ska få dropp också, som stoppar blödningen i halsen.

Går i väg till toan, fixar zuppen, kommer tillbaka... tittar på Johan som ler stort "Jag vet vad du har i rumpan" :)

Mamma och Johan går runt åtta och jag lägger mig för natten, sover gott. Blir väckt med jämna mellanrum för att få smärtlindring. Vaknar halv åtta, grannens irriterande pappa påpekar att jag inte har snarkat under natten. Jag blir överlycklig och tackar för det. 
 
Klockan nio imorse fick jag åka hem och nu är jag hos syrran. Har lyckats äta bröd, köttfärsås och pasta så jag är nöjd.

Om det är osammanhängade i texten så får jag be om ursäkt för det, det är för att jag virrig av all medicin.