Vem fan skulle sakna sin partners irriterande sidor?
Kommer ni ihåg den där reklamen från mötesplatsen om hur man saknar allt det där jobbiga som man avskyr hos sin partner, som att han/hon glömmer ta soporna osv? Jag hatar den reklamen, vem fan saknar sånt som är irriterande?
Inte fan skulle jag sakna Peters kalsonger och strumpor på golvet eller hans grötkastrull som jag måste skrubba i 15 minuter innan den är ren. Jag skulle inte heller sakna alla jävla tidningar som han sparar på för korsordens skull eller att han tycker att plastpåsarna ska ligga på golvet istället för i lådan för just plastpåsar! Jag tror inte heller att han skulle sakna alla mina snusprillor och snusdosor som ligger överallt, eller att jag lägger alla mina grejer på vardagsrumsbordet så han måste städa undan dem innan vi kan äta eller att jag aldrig blir riktigt nöjd med hans städning.
Jag skulle snarare sakna att han inte satt i min soffa och löste sina korsord, att han inte låg i min säng och kramade om mig när det var sovdags, att inte ha hans hjälp med att gå till tvättstugan, att inte ha någon att laga mat med eller dela en fruktsallad med. Jag skulle sakna någon att prata med på kvällarna, någon som peppade mig och sa en massa fina saker till mig. Jag skulle sakna våra pussar och kramar, att få ligga med honom :) Jag skulle sakna när vi skrattar ihop. Jag skulle sakna den del av Peter som bryr sig, den delen som är hjälpsam, den delen som orkar göra snälla saker som att städa min lägenhet så jag ska bli lite gladare. Jag skulle aldrig sakna alla de där irriterande sakerna!
Hur många av er som varit singlar någon gång har saknat de där irriterande sakerna? Jag tror inte någon av er har gjort det. Jag tyckte det var så jävla skönt när jag efter fem års tid med Johan slapp vara irriterad och grinig på allt han gjorde hela tiden, det var en jävla fröjd! Så skönt att inte behöva bli surig varenda jävla dag. Jag tror att om man bara kompromissade lite så skulle livet bli så mycket enklare i en parrelation, om man ibland var lite mer hjälpsam och lite mindre ego och gjorde något snällt för varandra då och då, utan att bitcha om det sen. Jag tror man ganska snabbt skulle märka att den andra personen blev lite trevligare och gladare då.
Jag är t.ex. väldigt tacksam över att Peter ofta hjälper till med maten, det gör mig glad och då känns det mer okej att diska sen när vi har delat lite på sysslorna. Jag blir också glad när han självmant tar soporna. Little things adds up!
Well well , jag stod nyss och skrubbade Peters grötkastrull och kände hur irritationen växte och kom då och tänka på den där satans reklamen.
Reklamfilm från mötesplatsen.
http://www.youtube.com/watch?v=KVUnzEjv1N0
Inte fan skulle jag sakna Peters kalsonger och strumpor på golvet eller hans grötkastrull som jag måste skrubba i 15 minuter innan den är ren. Jag skulle inte heller sakna alla jävla tidningar som han sparar på för korsordens skull eller att han tycker att plastpåsarna ska ligga på golvet istället för i lådan för just plastpåsar! Jag tror inte heller att han skulle sakna alla mina snusprillor och snusdosor som ligger överallt, eller att jag lägger alla mina grejer på vardagsrumsbordet så han måste städa undan dem innan vi kan äta eller att jag aldrig blir riktigt nöjd med hans städning.
Jag skulle snarare sakna att han inte satt i min soffa och löste sina korsord, att han inte låg i min säng och kramade om mig när det var sovdags, att inte ha hans hjälp med att gå till tvättstugan, att inte ha någon att laga mat med eller dela en fruktsallad med. Jag skulle sakna någon att prata med på kvällarna, någon som peppade mig och sa en massa fina saker till mig. Jag skulle sakna våra pussar och kramar, att få ligga med honom :) Jag skulle sakna när vi skrattar ihop. Jag skulle sakna den del av Peter som bryr sig, den delen som är hjälpsam, den delen som orkar göra snälla saker som att städa min lägenhet så jag ska bli lite gladare. Jag skulle aldrig sakna alla de där irriterande sakerna!
Hur många av er som varit singlar någon gång har saknat de där irriterande sakerna? Jag tror inte någon av er har gjort det. Jag tyckte det var så jävla skönt när jag efter fem års tid med Johan slapp vara irriterad och grinig på allt han gjorde hela tiden, det var en jävla fröjd! Så skönt att inte behöva bli surig varenda jävla dag. Jag tror att om man bara kompromissade lite så skulle livet bli så mycket enklare i en parrelation, om man ibland var lite mer hjälpsam och lite mindre ego och gjorde något snällt för varandra då och då, utan att bitcha om det sen. Jag tror man ganska snabbt skulle märka att den andra personen blev lite trevligare och gladare då.
Jag är t.ex. väldigt tacksam över att Peter ofta hjälper till med maten, det gör mig glad och då känns det mer okej att diska sen när vi har delat lite på sysslorna. Jag blir också glad när han självmant tar soporna. Little things adds up!
Well well , jag stod nyss och skrubbade Peters grötkastrull och kände hur irritationen växte och kom då och tänka på den där satans reklamen.
Reklamfilm från mötesplatsen.
http://www.youtube.com/watch?v=KVUnzEjv1N0
Kommentarer
Postat av: Peter
Jag sköljde kastrullen och fyllde den med vatten och diskmedel... tror jag.
Tog du ut soporna sen? La du mina strumpor i tvättkorgen? Slängde du snusprillorna på vardagsrumsbordet? De på datorbordet? De på golvet bredvid sängen? De 5 snusdosorna? :)
Postat av: Klet
Nej, den var helt intorkad! Så det så! Ja, jag tog ut soporna. Nej, jag gjorde inget åt varken dina strumpor, tidningar eller mina prillor! :)
Jag kunde knappt röra mig, så det fick räcka med att diska. Städa gör jag imorn.
Trackback