Den nyaste tattoon + ett fetto :)
Jag såg till att ha så lite som möjligt med av mig själv :P
Jag simmat för långt ut
Igår hörde jag en låt som passar perfekt in på min känsla av ångest. Jag lider inte av någon slags panikångest, men ofta får jag en tomhetskänsla som är vidrig och oftast inte beror på något speciellt utan den finns bara i bakgrunden hela tiden och denna låt passar på nå vis in på den känslan. Den passar in på känslan ovisshet, att jag inte kan kontrollera mina egna känslor, att jag känner på ett visst sätt jag inte vill känna. Att jag blir förrvirrad av mig själv och att jag då behöver nån som "bär mig dit jag ska" som leder mig den bit jag har kvar... Som får mig att simma in till land igen.
Tomas Andersson Wij - jag har simmat långt ut / http://www.myspace.com/tomasanderssonwij
Jag har simmat långt ut ifrån land och det skymmer,
det känns som om min kraft kommer ta slut.
Ska jag hålla i eller ska jag släppa?
Jag har simmat för långt ut... från land.
Jag stod på en strand
där havet var klart och varmt
Jag var ett barn, jag sprang, rakt ut i det glittrande blå.
Men havet blir djupt, det där havet blev djupt och kallt.
Det som var stort på håll, inte längre lika stort.
Jag har simmat långt ut ifrån land och det skymmer,
det känns som min kraft kommer ta slut.
Ska jag hålla i eller ska jag släppa?
Jag har simmat för långt ut från land.
Bär mig dit jag ska
led mig den bit jag har kvar
vem kan lämna den plats han aldrig varit på?
Bär mig dit jag ska
led mig den bit jag har kvar
om du ser mig kom och möt mig då!
Jag har simmat långt ut ifrån land och det skymmer,
det känns som om min kraft kommer ta slut.
Ska jag hålla i eller ska jag släppa?
Jag simmat för långt ut
Jag simmat för långt ut
Jag har simmat långt ut från land.
Oh, HELL YEAH!
Nu kommer jag sova goooooott!
Tack för en mycket god match Hjärtat ;)
One day our generation, is gonna rule the population.
Älskar den här sången med John Mayer - Waiting on the world to change.
http://www.youtube.com/watch?v=HXWXQeHCWpo
Önskar jag kunde göra mer för att förändra världen, men så som jag tänker, så tänker ett barn. Man vill så mycket men ensam kommer man inte långt egentligen. Jag skulle vilja kunna knäppa med fingrarna och bara fixa grejer men så lätt är det inte. Och vart ska man börja? Det finns så sjukt mycket i den här världen som borde förändras.
Som situationen i darfur bla, det är skrämmande.
Det är sjukt att vi sitter hemma med våra sk problem när folk har det så mycket värre överallt runt om i världen.
Att ett barn inte kan äta, eller att ständigt vara rädda för att bli angripna av rebellrörelser eller att de ska bli bombade av regeringsflyg... Jag har den naiva synen att jag vill ta hem alla dessa stackars barn och ta hand om dem, stackars rädda barn och även vuxna...
Enligt rädda barnen finns det idag 300.000 barnsoldater i 30 olika länder, hur sjukt är inte det? Och hur förstörda är inte de 300.000 barnen efter det? De kommer aldrig kunna fungera normalt efter det.
I uganda rövas barn bort av gerillarörelsen, de blir tvingade att döda sin familj och sina vänner så att det ska bli svårare för dem att återvända, för vem vill återvända till sin by om man gjort något så hemskt? 10.000 barn har rövats bort i uganda av gerillarörelsen, 10.000!!
Sen har vi ju tragiska saker som svält, könsstympning, trafficking, barnarbete osv... man kan ju hålla på för evigt känns det som. Det finns ju andra "mindre" problem också som, föräldrar med missbruksproblem, barn som blir slagna hemma eller barn som bevittnar våld hemma, mobbning, ätstörningar... plus mycket mer.
Det är inte lätt att framförallt vara barn eller ungdom idagens läge. Inte heller att vara vuxen och inte kunna göra så mycket för att förändra någonting. 
Foto: Kevin Carter
Now we see everything is going wrong
With the world and those who lead it
We just feel like we don't have the means
To rise above and beat it
We're still waiting
Waiting on the world to change
We keep on waiting
Waiting on the world to change
One day our generation
Is gonna rule the population
Jag tänker inte ens gå in på miljön idag...
Urk...
Jag har varit hos syrran hela dagen, jag hjälpte henne med ungarna och så firade vi en trött, småsjuk och ledsen Killian som fyller 2 år i dag! GRATTIS Kill Bill, moster Klet älskar dig!
Efter 7 timmar hos syrran med kidsen var det dags att åka och jobba och nu känner jag mig sliiiiiten. Önskar att jag var hemma i min lägenhet (istället för att jobba natt) med Peter som klappade mig på huvudet medan vi kolla på TV tillsammans. Jag vill faktiskt bara mysa med min grabb, det är det enda jag vill göra just nu. Uscha!
Kanske skriver nå mer vettigt senare om jag orkar, dvs.
Imorn blire troligtvis möte om far min på sjukhuset.
Tom Cruise och Bush är två freaks!
http://www.youtube.com/watch?v=UFBZ_uAbxS0&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=-6qH_-0fY_Y
Tom är störd och borde sitta inlåst nånstans, hoppas detta bara va på låtsas!
http://www.youtube.com/watch?v=x5qOS4Q39sg&feature=related
Stackars Oprah!
Så till en annan galen, men mycket rolig man, George Bush
http://www.youtube.com/watch?v=ijz1CdUj5fg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=viYtFuMtuZc&feature=related
Finally internet... hata telia!
Mest av allt har jag saknat att blogga, jag får ett sånt sug ibland och då vill jag bara sätta mig ner och skriva, så går det inte liksom! Allt det jag velat skriva känns så avlägset nu, så ni får en kort uppdatering om vad som hänt i mitt liv de senaste dagarna sen jag satt vid en dator sist.
Tisdags kväll var jag och Peter på hockey, det var sjukt kul och riktigt trevligt. Vi såg äckliga djurgården och färjestad spela. Peter hejade ju självklart på färjestad så jag hakade på och hejade på dem jag med, mest för att jag inte gillar djurgårn. Snobbjävlar. Djurgårn piskade sorgligt nog färjestad med 6-1. Jag hade aldrig varit på hockey tidigare, så det var en mycket rolig upplevelse!
I onsdags åkte jag, Mirre, Thomas och ungarna ut till pappas bostad för att rensa. Vi fick träffa pappas alkisgrannar och så snälla sinikka som fixat pappa till sjukhus och som hållit lite koll på honom när han bott där, även fast hon inte behövt. Det var vidirgt hos pappa, stank något fruktansvärt, och det var skitit. Vi plockade på oss allt av affektionsvärde och jag snodde pappas verktygslåda, jag har nämnligen ingen själv. Det tog inte så värst lång tid vilket var skönt, vi var nänmligen förberedda på att städa upp bajs och annan skit, men vi behövde bara plocka på oss det vi ville ha, så skulle sinikka sköta resten.
Igår var det planeringsdag med jobbet, pisstråkig och lång dag. Jag gillar INTE min chef (nygammal chef). Han irriterar mig som fan. Sen vart det lite hetsiga diskussioner om löner och stödpersonskap som irriterade mig ännu mer, så när jag kom hem så var jag grymt irriterad och Peter lyckades plussa på det en aning. Så jag var ganska så grinig igår, jag gillar inte när jag blir sån. Så sorry Peter att jag var en surfitta igår, men du var dryg! :)
Tack för maten :P
Idag hade vi kort dag i skolan, sen gick jag och shoppade :) Jag vet, jag vet. Men jag kände mig deppig och då shoppar jag, så funkar jag och nu är jag mycket gladare! Vart en massa fint! Så snart ska jag duscha, ta på mig nå nytt, sminka mig och åka iväg och klippa mig, sen ska jag ut och ta en fredagscider med Peter och Minna + hennes gang :)
Imorn blire 2års kalas för Killian, han har blivit så stor så snabbt! Ska bli kul.
På söndag får jag en rumskompis, han kommer inte betala hyra men han ska få bo här ändå. Det är Donatello, Peters sköldpadda, han har varit ltie deppig på senaste tiden eftersom Peter inte varit hemma så mycket. Så nu kommer han få mer sällskap och så kommer han ha en snäll tant som kommer köpa levande fisk som han ska få jaga och äta, då blir han säkert gladare.
Alla som tänker nu att det är galet att Donatello ska flytta in, lugna er! Det betyder inte att Peter ska flytta hit :)
Men på söndag så kommer Peter ner med sin mamma och pappa så jag får träffa Peters mamma också. Plus att de får se vart Peter hänger när han är i sthlm hela tiden. Ska bli läskigt, jag är inte nån svärmorsdröm direkt, haha!
Hoppas jag inte skrämmer iväg henne... gah! :P
Så nu hinner jag städa en kvart innan jag måste duscha!
Fuldansa is the shit!
Så har jag sopsorterat, tvättat i tvättstugan, vikt tvätten. Mellan springet till tvättstugan har jag tränat. Jag gjorde situps och såna övningar på golvet och lite hemmagjord yoga, eller mer det jag kommer ihåg från när jag yogade. Sen så tog jag på mig mina hörlurar, satte på musik på högsta volym och dansade. Jag dansade min "fuldans", ja sån där dans som ingen får se men som är jättesköööön. Jag lyssnade på den perfekta fuldansmusiken.
Benny Benassi och Bonde do role :) Så stod jag framför spegeln och shakade, emellanåt såg det riktigt snyggt ut! :) Var iaf hur skönt som helst. Ska fan börja dansa mer hemma, för jag älskar verkligen att dansa.
Är det någon som vill följa med och fuldansa nån kväll så säg till, gärna helt nyktra. Så man bara koncentrerar sig på själva dansen. Dansar sig själv riktigt svettig! Säg till om du vill följa med!
Nu ska jag plugga, har skola igen på fredag och min lärare vill veta hur vi handikappar våra brukare på vårt jobb och det ska jag lägga mig och fundera på här och nu på jobbet.
Sov gott allesammans.
http://www.youtube.com/watch?v=Qlwx9dVglCE&feature=related
Benny benassi - i love my sex
Här är fler fula människor som kan fuldansa till denna låt :) Va glad det gör mig att veta att jag inte är ensam!
Pappa har varit i fokus, helgen har varit en familjehelg.
Vi fick ett samtal från pappas sjuksköterska också, på hans nya avdelning. Hon ville ha lite information om pappa och hur han levt det senaste året. Så hon skulle få en bättre uppfattning eftersom han inte kan svara så riktigt på frågorna som det faktiskt krävs. Så fick vi veta att han ska ligga inne på den nya avdelningen i 10-14 dagar då han ska utredas. Sen blir det troligen demensboende.
Efter samtalet bestämde vi oss för att åka och hälsa på honom. Vi köpte med oss hans favoritgodis, hallonbåtar och gelehallon och gick upp. Han låg i sin säng på sitt rum och när vi kom visste han fortfarande inte vilka vi var, men denna gång kändes det inte lika jobbigt. Jag var ju förberedd nu, det är klart att det forfarande kändes riktigt ledsamt. Han satte sig på sängkanten och vi förklarade på nytt vilka vi var och att vi hade godis. Han började glatt mumsa i sig av godiset medan vi tog fram lite bilder från när vi var små och visade. Han tittade på dem ordentligt men kände bara igen sig själv. När han tittar klart la han tillbaka bilderna och efter en stund tog han fram dem igen och bläddrade igenom dem, så höll han på några gånger. Vi satt och pratade om gamla minnen, men ingenting om oss kom han ihåg. Han mindes en gammal arbetskompis som idag är min brors chef, men han kom inte ihåg min bror. När vi varit där i över en timme, bestämde vi oss för att gå.
Vi berättade för sköterskan att han ätit en himla massa godis, ja för han tryckte i sig allt 4 hg, och hon sa då att han verkligen gillar godis, så myckt att han varit inne hos de andra patienterna och snott deras :)
Så på lördagskvällen fortsatte jag och Mirre och kollade på film. Sen på söndagen åkte vi hem till mamma i vanlig ordning och lekte med ungarna. Vi firade även brorsan som fyllt år i veckan.
Så min helg har verkligen varit en familjehelg, precis vad jag behövde. Känns lite bättre med hela pappagrejen, även om det dyker upp titt som tätt i skallen på mig och stör.
På onsdag blir det till att åka hem till hans rum i villan och städa och plocka allt av värde, som han kan tänkas vilja ha. Sen är det en del med hans ekonomiska som behövs ordnas. Vi behöver en fullmakt, så vi kan ta ut pengar åt honom, så han få klippas och får köpa godis och glasögon. Jag har frivilligt tagit på mig att eventuellt bli hans godman i framtiden om det godkänns av biståndsbedömmare osv. Det kan vara bra för min del, jag som jobbar mycket med sådant, behöver lära mig och kan ta hjälp här på jobbet och så, så det är bra. Plus att mina syskon har för mycket annat att tänka på och jag känner att jag vill att någon i familjen ska ta hand om det där, ingen annan.
Hoppas han har det bra på sjukhuset, att han frisknar till och mår bättre och bättre nu.
Jag älskar dig pappa, jag är inte längre arg.
Mitt liv är kaos just nu, min värld har vänts upp och ner och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Igår var jag med om den värsta dagen i mitt liv hittills. Jag kan inte ens eller orkar inte ens förklara det med ord egentligen.
Jag vill verkligen skriva av mig, men jag orkar knappt mentalt. Så det får bli lite kort och så länkar jag till min systers blogg, där mer utförlig information finns. www.kaksi.blogg.se
Jag fick i söndags veta att min pappa låg på sjukhus, jag har ju som sagt tidigare skrivit att jag inte har haft någon som helst kontakt med honom på över ett år pga hans alkoholmissbruk.
Jag kom iaf hem till mamma i söndags för vi skulle ha det lite mysigt. Jag märker på än gång att hon är upprörd över något, men hon vill inte riktigt berätta vad det gäller, jag tvingar tillslut det ur henne.
Pappa har åkt in på sjukhus, eftersom han är gravt förvirrad. Just då fick jag inte så mycket mer info än vart han varit, vart han var just då och att det var 4 dagar sedan han åkt in till huddinge sjukhus med ambulans.
I efterhand så har jag fått veta att han först blev nekad att åka med i ambulansen, för vem vill ta med en nerskiten och nerpissad fullgubbe? Det gör mig så arg, så att jag inte ens kan beskriva, han tillhör liksom bottenskrapet min pappa, han är en sån person man tittar på och inte har mycket till övers för. Han är en sån där alkis som ingen vill ha att göra med eller komma för nära. Han är en sån där "läskig" parkbänksalkis, den ända skillnaden är att han har någonstans att bo, inte för att det är det bästa stället för honom att bo på, en villa med flera andra missbrukare, men ändå så bor han ju under ett tak.
Jaja, mamma berättade det hon visste och sa till mig att ABSOLUT inte berätta något för min storasyster. Det var det värsta med det hela, att inte kunna säga någonting till henne. Jag fick inte säga något eftersom Mirre var orolig över Killians operation. Så i hela 3 dagar skulle jag vara knäpptyst, inte säga nånting. Jag visste ju att hon ville veta, och det var värst. + att jag inte hade någon att prata med kändes det som, iaf ingen som förstår precis hur jag känner så som Mirre gör.
När hon väl fick veta, så bestämde vi syskon oss för att åka och hälsa på pappa. Mamma hade varit där dagen innan och varnade oss för att han kanske inte skulle komma ihåg oss, han hade kommit ihåg henne men inte oss när hon frågat. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll om gubbjäveln kom ihåg mig eller inte, vad skulle det göra för skillnad egentligen? Så vi skämtade lite om det i bilen på väg dit, och vi var väl inte så värst oroade jag eller min storebror Micke, Mirre var mer förberedd. Jag var ju fortfarande förbannad på honom.
När vi står i hissen så känner vi alla oss ganska så oroliga och illa till mods. Men vi går in på avdelningen där pappa ligger. Vi bara knatar in och går förbi honom. Mirre säger till oss, nämen där är han ju. Jag tittar på honom och kan inte förstå att det är han. Jag får nog mitt livs chock redan då. Min pappa har nämnligen alltid sett rätt välvårdad ut, även fast han varit rejält nersupen, men nu satt han där smalare än någonsin, med långt hår och stort skägg och jag vart helt förvirrad även jag.
Vi sätter oss ner och Mirre frågar om han vet vilka vi är och att vi är hans barn. Han skakar bara på huvudet och säger att han inte har en aning om vilka vi är. Då brister det för mig och jag kan inte hålla mig. Jag springer ut ur fikarummet till hisshallen och känner hur paniken kommer. Jag känner hur jag knappt kan eller vill andas längre, det gör ont på riktigt i min själ. Jag står där gråter för mig själv, försöker lugna ner mig själv så gott det går. Då kommer Micke ut och försöker lugna ner mig och pratar med mig och får mig att vilja gå in igen. Jag och min bror är inte så jättetajta så det kändes lite skumt när han kom ut för att trösta mig, men samtidigt var det en ganska så trevlig känsla att han kom och tröstade mig.
Vi gick in igen och satte oss, jag försökte att inte gråta, men jag kände hur tårarna var på väg varje gång pappa tittade på mig och jag såg att han inte visste vem jag var. Det är svårt att förklara den känslan, men det var en av de värsta jag nånsin kännt. Min egen pappa vet inte vem jag är, när han ser mig ser han en främling. Han har inte ett ända minne kvar av mig, jag är ingenting för honom och det gör så sjukt ont. Det gör så ont att jag inte ens klarar av att tänka på det. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag är ingenting...
Efter ett, som det känns meningslöst samtal, så får vi prata med sköterskan som har hand om pappa. Hon berättar att han har något som kallas alkoholdemens, och att han troligtvis aldrig kommer att bli bättre. Att han aldrig nånsin mer kommer att kunna ta hand om sig själv igen. Att han gått långt tillbaka i tiden.
Pappa befinner sig idag 40 år tillbaka i tiden och då fanns ju ingen av oss. Då var han i tjugoårsåldern och hade nyligen träffat mamma. (på den översta bilden är han 22-23 år och det är där han befinner sig idag)
Jag vet inte vad jag ska skriva mer.
Jag vet bara att det här kommer att forma om mig en del, en del av den ilska jag kännt mot min pappa släppte till viss del igår, jag är nu bara ledsen. Riktigt ledsen över att jag aldrig mer kommer att få prata med min pappa igen. Även om jag hade valt att inte ha något mer med honom att göra så känns det helt sjukt att jag aldrig mer kan välja att prata med min pappa för han finns ju inte längre. Nu är han ännu mer bara ett skal av den människan jag än gång såg som min pappa.
Allt är så tragiskt, jag är så trött efter allt det här, jag är helt utmattad och bara jätteledsen. Så om jag inte orkar med att höra av mig eller prata med er så vet ni varför. Jag är totalt jävla fucked up i huvudet just nu och behöver få vänta ut chocken och alla nya intryck. Jag behöver få deala med det här ett tag, tänka och bara vara ifred.
Så nu åker jag hem till östermalm med min syster, vi låser in oss över helgen och dealar med det på vårt sätt.
Jag älskar dig pappa, jag är inte längre arg.
Jag och pappa, det var vid den här tidpunkten som min pappas akoholproblem drog igång på riktigt.
Så jag har hela mitt liv haft en alkoholistpappa, mina syskon har däremot levt med den nyktra, roliga pappa.
Så på något vis har de förlorat så mycket mer, de har så många fler bra minnen. Jag har några få bra minnen, de tråkiga minnena väger tyvärr över...
Storebror, jag och pappa 1985, julafton.
En ung och snygg pappa.
Micke, Mirre och nyktra roliga pappa slöar i soffan.
The mermaid didn't cause me that much pain!
Fan vilket gaggigt inlägg, men jag är helt slut i huvudet idag, men det tar vi senare...
Nu ska jag försöka lägga mig i sängen och vila ryggen, det var en riktig pärs att duscha.
Puss till Killian som slapp operationen idag, eftersom hålet i hjärtat hade krympt från 10mm till 2mm! Woohoo!
Btw kommer bild på tatten när Sissy behagar att komma in på msn! :D
Nervös x 2
Jag antar att det släpper när jag väl sitter i tatueringsstolen. Då lär jag ju känna mig mer bekväm.
Men just nu är det inte kul! Ska sticka alldeles strax, aaaah! :)
Kill Bill är på operation just nu och det är lite läskigt att de ska operera lilla Killian i 3 timmar, så jag är lite orolig för det samtidigt! Hoppas det går toppen och att han slipper stora hjärtoperationen! Älskar dig Killian! Massa pussar från Moster Klet!
The mermaid is gonna cause me some serious pain!
Jag skriver och skriver och det slutar varje gång med att jag raderar hela inlägget.
Ja, det jag vill skriva kommer inte ut på rätt sätt. Det blir bara fel.
Jag skiter i det nu och skriver om morgondagen.
Det är äntligen dags att tatuera sig imorgon. (ett jävla tjat jag vet)
Det känns läskigt idag, jag känner mig mer nervös än nånsin, jag ska sitta där i flera timmar, tänk om jag inte pallar mer än en timma, tänk om det gör så jävla ont att jag ger upp. Jag vet ju att jag inte tycker att det brukar göra så ont, men jag har fått för mig att det kommer göra så sjukt ont att jag måste avbryta mitt i allt. Jag har fått för mig att det kommer att gå åt helvete imorgon. Jag vill att Mirre ska vara med och underlätta situationen. Det hade varit lättare, men jag ska fan klara detta själv. Jag ska stå ut i 5 timmar om det behövs. Jag ska njuta av varje gång den där nålen går in i min hud, jag ska använda smärtan till att få ur mig en del aggressioner! Ja det är precis det jag ska göra, jag ska omvandla smärtan helt enkelt.
Fan jag har ju längtat så länge, och jag kan garantera att jag kommer att längta tills nästa gång när jag är klar imorn. Det handlar ju bara om tillfällig smärta, sen glömmer man det snabbare än nånsin, ja att det nånsin har gjort ont. Gah, nervig, nervig! Men det ska bli så nice, jag älskar tanken av att jag kommer ha HELA ryggen täckt av Håkans underbara konst! Här får nu en sneak peek av skissen...
Men jag kommer ju aldrig på några rubriker!
Känns aptrist att inte få sova med honom inatt. Om det känns så här jobbigt när det bara kommer till en dag, hur ska det då bli när han ska åka bort över helgen till Dublin? Min första helt lediga helg och jag det blir inte med Peter.
Gah, kommer sakna ihjäl mig ju.
Lave eller Mirre? Vem vill ha mig över helgen? Jag behöver hjälp med ryggen, ja att tvätta sårskorpor på d en nya tatten :) Ja för det är på onsdag som jag ska dit och börja med ryggen. Jag är rätt nervös faktiskt. Mirre ska ju inte med så jag ska sitta helt själv i flera timmar. Jag hade gärna haft med henne, men Kill Bill ska äntligen få bli opererad och det är mycket viktigare än att tatuera sig! Gosh, jag är verkligen nervös! Hoppas jag pallar så många timmar som Håkan har planerat för mig. Jag ska visa min finska sisu! Även fast jag är nervös så längtar jag verkligen, jag har ju gjort det i 3 månader nu och så är det bara några fjuttiga dagar kvar nu. Iiiiih! :P
Nej nu ska jag kolla vidare på sagan om ringen, är på jobbet :(
Jag ser ut som en crack-bitch
Kan inte bli bättre!
Idag ska jag om jag orkar ta ner julgranen, allt annat juligt och få upp de vanliga prylarna. Jag ska diska, tvätta golven, städa badrummet, hänga lite kläder. Ja jag ska se till att det blir lite ordning här. Först ska jag vakna till lite med frulle och Ugly Betty.
Sen ska jag yoga om det hinns, jag har laddar ner 5 olika yoga videos som jag kan böja min kropp till. Det finns ingen mer underbar träningsform än yoga.
Det var riktigt skönt när vi hade yoga på schema på jobbet förra våren, varje torsdagmorgon möttes vi i stan och yogade ihop, det var ett så bra sätt att starta morgonen på, sen gick vi och käkade indiskt till lunch innan konferensen startade, gosh i miss it!
nej nu ska jag fixa frulle...
Hoppas ni alla får en fiiiin dag!
Och så en puss till min lilla Kontorsnisse Peter.
Your smile is heavenly,
I don´t deserve all the love that you're giving to me (exept i do :) )
Your touch makes it hard to breathe,
the shiver´s around me now, you´re so fine
I´m head over heels!
Kommer inte bli lika kul att gå till jobbet...
"Maria, jag är så lycklig över att du jobbar på BK, du gör ett så bra jobb och jag är så stolt över hur du har utvecklats, vi skulle inte klara oss utan dig." 27/4 2007
Fuck vi kommer inte klara oss utan Abdullah, jag är fan deppig! :(
Det är extra tråkigt eftersom han inte ens vill sluta, men han måste för sin familjs skull. Hans fru får inte jobb fast hon är utbildad osv...Så nu ska han och hans familj flytta till gotland, de har köpt en pizzeria där han och hans fru ska jobba. Jag ska se till att åka dit och hälsa på honom i sommar :)
Buttnaked, no pleeeeeeeaaaaase!
Kan inte Peter komma hem nu så jag får myyyysa. Jag vill mysa, real bad.
Igår var jag och min honeybun och storhandlade, ja för jag har ju ingen mat och inga pengar.
När Peter kom hem så kom han med det otroligt braiga förslaget om att vi skulle åka till prisxtra, som låg nånstans runt stadion eller nåt jag vet inte riktigt vart, men vi tog bussen dit och shoppade på oss lite mat. Ja, så vi kan äta och eftersom jag inte har några pengar till att handla mat så betalade herrn åt mig.
Är han min sugardaddy nu eller vad? Haha, nej då. Jag ska betala tillabaka hälften, så har vi delat på det. Det var mycket snällt av honom att komma på den braiga idén iaf. Vi gick hem från norrmalmstorg med varsin kasse i varje hand och svingade dem som två nördar, man fick ganska så bra fart på det sättet faktiskt. Det lär ju sett lagom muppigt ut när vi gick där på strandvägen och svingade våra matkassar hej vilt. :)
När vi kom hem lagade han i vanlig ordning mat åt mig, aaah det är så skönt att ha nån som lagar mat och hjälper till här hemma. Jag pallar fan inte att laga mat till mig själv. När jag ska fixa mat blire pasta med vitlök, salt och peppar :D Det är min middag annars, lätt och billigt.
Det hände något inte så trevligt för min del igår, jag vet att detta kommer låta sjuuuukt, men Peter har inte riktigt sett mig helt buttnaked än, vilket jag är glad för eller var glad för. Jag hade tänkt att hålla på det lite för min egen del. Gillar inte hela den där nakna grejen i fullt ljus. Ja de som känner mig vet vad jag tycker om hur jag ser ut under kläderna och det är inte de trevligaste tankarna jag har om mig själv och det tar ett tag innan jag kan släppa på det. Peter har varit mycket förstående och inte tjatat eller något sådant på mig alls om det. Men så igår när jag skulle byta om så råkade Peter få se jaaa nästan hela mig buttnaked och faaaaaaaaan va jobbigt det var! Jag kände att jag ville spy och dö på samma gång. Jag skrek och var en riktig dramaqueen.
Men vi hade ett bra snack om det efter och alla nåste tro att jag är störd ihuvudet som håller på som jag gör och det är jag men det är satans jobbigt för mig att "visa upp" mig näck. Men han förklarade en del och det kändes lite bättre efter att vi hade snackat. Men det betyder inte att jag kommer springa naken hela dagarna för det, men att jag kanske borde inse att jag inte ser ut som ett totalt skabb eller freak som jag själv tycker att jag gör. Jag kanske borde inse att det faktiskt finns de som uppskattar mitt utseende även om jag tycker att de är sjuka i huvudet som gör det. Jag måste iaf börja jobba på den där självkänslan. Får börja redan idag. Så var det med det.
Nu ska jag fortsätta se på Ugly Betty, hon gör mig fortfarande glad :)
Pappa-komplex och nördar
Jag vet att jag är skum men fan David Caruso är rätt sexig på nå vis. Jag har kollat en del på Spaning i NY box 1 de senaste dagarna, fick låna av Peter och jag tycker bara att den där John Kelly blir hetare och hetare. Jag vet att han inte är snygg men det är karaktären han spelar som är het.
David Caruso - John Kelly (på äldre dar :))
Det här är lite som när jag tittade för mycket på CSI Las Vegas och blev lite betuttad i Gil Grissom, GRISSOM?!
Jag vet inte vad det är med dessa män som löser brott, men de är heta! Precis som lilla räkan i Criminal Minds Spencer Reid, han är inte heller speciellt snygg men jag diggar honom ändå, fast det kanske mer har och göra med min dragning till nördar. Jag borde tycka att Derek eller Hotch är är snygga, det vore mer vettigt. Eller i CSI att Warrick eller Nick är snyggast men så blire Gil, kommer aldrig haja det. Det måste vara pappa-komplex eller dragningen till nördar, what do I know?
William Petersen - Gil Grissom
Matthew Grey Gruber - Dr Spencer Reid
I WANNA!
Jag vill gå till myrorna och stadsmissionen och fynda. Jag vill sitta på online-affärer och shoppa kläder. Jag vill ha nya möbler från ikea, jag vill ha ny hemtelefon, jag vill ha nytt smink och hudvårdsprodukter. Jag vill ha en massa filmer, helst boxar med hela serier. Jag vill ha, JAG VILL HA!!!!
Vet inte varför jag har den här shopoholic-genen! Idag handlade jag fast jag inte ens har råd, för att stoppa en del av köpbehovet, men det blev bara värre. Nu vill jag ha precis allt och jag har inte råd med ett skit.
Jag vill gå och klippa mig! Jag vill verkligen det, men jag har inte 400 att lägga på det just nu.
Jag vill åka och storhandla mat till och med, jag vill liksom göra något så tråkigt som att storhandla. Fast det behöver jag åtminstonde. Jag har inte mycket hemma nu och jag märker att pengarna sinar när man måste handla på näraffärerna. Jag har inte råd med det. Jag vill till willys och fynda. Fylla på så det räcker ett tag och så jag slipper gå å handla stup i kvarten.
Fan jag vill så mycket just nu. Fast nu börjar jag bli trött. Vill bara sova.
Vill att klockan ska bli 18.00 imorn så jag får träffa Peter. VILL VILL VILL!
Äh!
Blir ju lite mycket ibland.
Sen nyår har det varit full rulle känns det som. Jag har ingen aning om vad jag har gjort riktigt, jag vet bara att jag har haft något att göra hela tiden. Jag har jobbat ganska så mycket, känns det som iaf. Varit massor med Peter, vilket alltid är lika trevligt.
Nyårsafton var riktigt trevlig faktiskt. Vi var hemma hos Mattias och Jessica och firade.
Vid 02.00 nångång hade Peter druckit lite för mycket champange och ville gå hem, vilket var en bra idé förrutom att det inte fanns nån taxi så vi fick gå hem. Var inte så kul i de höga stövlarna :( Men Peter var mycket underhållande på vägen hem, så tiden rusade iväg.
I fredags var jag med jobbet och partajade. Vi började med att käka middag och dricka lite på ett irlänskt ställe på hornsgatan, Peter kom dit och partajade med oss också. Sen gick delar av oss vidare till en biljardhall i närheten och spelade och drack ännu mer. Jag var i lag med Abdullah till en början sen hade vi hjälp av Peter och nån som hette Kenneth. Vid två så gick de sista av oss hem :)
De verkade som om alla tyckte riktigt bra om Peter, vilket var jätteskönt. Jag har fått en massa komplimanger om min lilla gubbe, haha!
Idag har jag varit i farsta med en av brukarna. Jag shoppade lite på rean även fast jag inte har några pengar!
Hittade ju ett par såååå fina leopard-klackskor :D Sen var det lite hårspännen och nån duk på åhlens. :) Jag suger på att spara pengar.
Jag har en del på sparkontot men den 16/1 ska jag betala 3500 till tatueraren, å det är ju en del. Fan vad jag längtar btw, ska bli så otroligt nice att få den där nålen i sig igen! Har sett framemot det sen sist jag var där!
Nu ska jag äta lite nudlar, jag är fattig :)
...
Det kommer nog ett inlägg imorn tror jag.
Nu ska jag sova, är på jobbet, då måste man ju passa på.
Najty!
Lika?
Vinny 2007
Klet 1985
Vinny 2007
Klet 1985