Vår-deppig?
Jag mår så skumt nu för tiden. Den senaste veckan har varit jobbig på många sätt. Det märks säkert inte ens på mig att jag inte mår 100% bra. Det ligger på ungefär 50%, jag har nån konstig ångest som kommer och går under dagarna. Jag vet faktiskt inte varför heller. Kanske är det för att jag har varit ledig och slöat och inte kännt att jag gjort något vettigt eller bra på en vecka. Jag önskar bara att det försvinner snart. Så fort jag blir lämnad ensam ett tag blir det jobbigt, men ibland även fast det är massa folk runtomkring så känner jag mig alldeles tom och ensam. Hatar att ha den känslan i kroppen, det var ganska länge sen jag hade så. Varför nu?
Jag tror jag behöver en egen lägenhet, där jag kan göra va fan jag vill när jag vill. Jag kan sova hela dagarna utan att en diktator står vi min säng och gnäller. Jag kan lämna disken till dagen efter. Jag får spola toaletten precis hur många gånger jag vill. Jag kan duscha kokhett i 40 minuter om jag vill. Ta hem folk dygnet runt.
Mitt eget ställe, som bara är mitt. Där skulle det inte vara lika jobbigt att vara ensam.
Jag behöver också sluta leta efter Mr Right, och bara låta det vara.
Jag hoppas han dyker upp och är precis så där rätt för mig, precis som jag drömmer att han ska vara.
Nån som jag kan dela allt med, nån som jag bara kan vara mig själv med, ha roligt med, slappa med, hitta på roliga saker med. Någon som jag älskar utav hela mitt hjärta och som gör det tillbaka. Helt ärligt någon jag kan bo ihop med och skaffa barn med om några år. Nån som jag kan älska tills jag blir gammal å grå och som gör detsamma. Men jag är ung, jag har inte bråttom... Han dyker nog upp en dag.
Sen vill jag resa, jag vill lämna sthlm ett tag och bara dra iväg och se saker. Uppleva nya platser, kulturer och allt som hör därtill. Jag vill utvecklas.
Jag vill så mycket, men mest vill jag nog bli av med denna pissiga ångest. Å det är nu!
Jag tror jag behöver en egen lägenhet, där jag kan göra va fan jag vill när jag vill. Jag kan sova hela dagarna utan att en diktator står vi min säng och gnäller. Jag kan lämna disken till dagen efter. Jag får spola toaletten precis hur många gånger jag vill. Jag kan duscha kokhett i 40 minuter om jag vill. Ta hem folk dygnet runt.
Mitt eget ställe, som bara är mitt. Där skulle det inte vara lika jobbigt att vara ensam.
Jag behöver också sluta leta efter Mr Right, och bara låta det vara.
Jag hoppas han dyker upp och är precis så där rätt för mig, precis som jag drömmer att han ska vara.
Nån som jag kan dela allt med, nån som jag bara kan vara mig själv med, ha roligt med, slappa med, hitta på roliga saker med. Någon som jag älskar utav hela mitt hjärta och som gör det tillbaka. Helt ärligt någon jag kan bo ihop med och skaffa barn med om några år. Nån som jag kan älska tills jag blir gammal å grå och som gör detsamma. Men jag är ung, jag har inte bråttom... Han dyker nog upp en dag.
Sen vill jag resa, jag vill lämna sthlm ett tag och bara dra iväg och se saker. Uppleva nya platser, kulturer och allt som hör därtill. Jag vill utvecklas.
Jag vill så mycket, men mest vill jag nog bli av med denna pissiga ångest. Å det är nu!
Kommentarer
Trackback