KLET - The One And Only!

Veckan som gått har varit upp och ner vad det gäller mitt känsloliv. Ena sekunden känns allting toppen och andra förstår jag ingenting. Jag kan känna att jag saknar hans beröring, men det är också allt egentligen. I alla fall idag, men en annan dag kan jag känna att det bara är skönt att det blev som det blev, för att sedan återgå till att sakna något som har med honom att göra.
Det är den här jojo-grejen som driver mig till vansinne. Fan hellre någon av dessa känslor än att variera så som det gör. För jag förvirrar mig själv. Allt beror på situationer, i vissa känner jag saknad, och i andra lättnad.
För jag vet att han aldrig skulle vara bra för mig i slutändan (inget illa menat mot honom), jag vet det med säkerhet men ändå så dyker det upp en massa tankar hela tiden. 
Ska jag vara helt ärlig så tror jag nog bara att jag saknar det fysiska nu. För det var det som var bra, det enda som egentligen fungerade och jag visste vart jag hade. 
 
Jag tror mest han hade det jag söker hos en man, eller mycket av det. Den attityd jag gillar, det hårda, kalla. 
Men det är också något som jag vet att jag inte klarar av. 
För jag själv är inte lagd så att jag har den attityden, jag är lugn och ganska mjuk eller vad man ska kalla det, kanske mesig, vet inte. 
Det var för mycket dag och natt, inte samspelt för ett öre. Men ändå så var det något som jag föll för om man ska uttrycka sig så. det fanns en viss charm där, ett spel, en lek. 
Jag gillar ju mest leken också, jagandet. 
Jag misstolkade nog mycket, många ord och definitivt mycket kroppsspråk.
 Kanske skulle låtit det vara från början, men jag var ju som sagt inte ute efter att falla för någon överhuvudtaget. Jag var bara så nyfiken, jag var tvungen att veta och nu vet jag.
På gott och på ont...