I'm a fuck-up!
Jag är ju så sjukt trött men kan bara inte gå å sova. Kan inte slösa tid på att sova. Det finns ju så mycket annat man kan göra, inget vettigt iofs. Men ändå annat.
Är så trött att jag har huvudvärk tom, men det spelar ingen roll. Kan ändå inte gå å lägga mig.
Aaaaaaaaaaaaahhh! Fuck fuck fuck fuckedifuckfuck!!!!
Börjar undra om anger mangement vore nåt för fler famlijemedlemmar än brorsan i den här famlijen. Mamma skulle säkerligen behöva det då å då. Jag tror att jag också skulle behöva det.
Fan va arg jag vart idag helt plötsligt. Antar att småskit saker bildas på hög och blir som en stor blobba som sen spricker på en gång. Jag stoppar ju undan alla mina känslor och låter de ligga långt bak nånstans, och sen rinner bägaren över och jag blir satans sur! Fan va arg jag blir.
Jag vill inte be om ursäkt för det heller. Nej det känns inte alls bra. Nej ingen ursäkt denna gång. Är så kass på det där med ursäkter. Jag förstår mig inte på dem riktigt. Kanske är därför.
Jag menar, varför ska jag be om ursäkt för en åsikt jag tycker att jag har rätt i? Eventuellt att man be om ursäkt för sitt beteende men inte mer än så. För tycker jag en sak, ska jag väl inte behöva be om ursäkt för att nån annan tycker olikt mot vad jag tycker.
Dessutom är det pinsamt att be om ursäkt. Ska man typ ge upp och smöra? Så känns det iaf.
"Du jag är ledsen för att jag beter mig som ett svin ibland!" (= Snälla prata med mig igen innan jag blir galen, eller jag skulle verkligen behöva låna din **** så nu skiter vi i det här en kvart)
Jag är som jag är, jag blir som en 2 åring ibland för att jag vet ungefär lika bra som en tvåring hur jag ska hantera mina känslor ibland. Ja och då blir jag skitförbannad av minsta lilla.
Jag ska försöka lära mig att säga ifrån på en gång när jag blir upprörd. Sluta pilla undan alla känslor bara för att det är lättast så, för det blir ju bara knepigare i slutändan. Då råkar fel personer ut för min utbrott, de som kanske inte alltid förtjänar dem. Även om de säkert hjälpt till att bilda min enorma blobba.
jaja nu svamlar jag igen.
Är fortfarande lite surig... illa. Ska sova bort det med detsamma.
Jävla söndagsångest.
Oj,oj... här osar det märker jag. En ursäkt är inte alls samma sak som att ge sig även om jag håller med om att det kan kännas så. Men ofta är det ju den som är "stor nog" att be om ursäkt som "vinner". Det hela handlar nog om att inse att ett bråk inte kan vinnas av varken den ena eller den andra. Nästa gång det osar och rykar ur öronen så försök att tänka: "Det viktiga är inte att vinna utan att hitta en lösning på problemet" Jag erkänner att det är helt galet svårt mitt i striden men om man lyckas så hindrar det många grodor att hoppa ur munnen på en som man senare MÅSTE be om ursäkt för. Rörigt? Äh, jag försökte i alla fall. Kram :)
Ja tänk hur det kan bli! Mest undrar nog dom drabbade varför det blir som det blir för ibland står dom helt oförstående???
Man kan alltid ändra sig, det finns inget som heter. det är så här jag är!
nej jag håller med om att måste vara villig att ändra sig. Men det är inte alltid det lättaste.
Det finns helt enkelt vissa personer som kan reta gallfeber på mig bara genom att vara sig själva ibland. Då är det svårt att be om ursäkt, för ska jag då be om ursäkt för att personen i fråga är a pain in the ass?
Du kan ju reta gallfeber på mig genom att bara ge mig en viss min, eller ett visst tonläge. Samma sak med Mamma och med Lave.
Kanske är så att jag är känslig eller nåt. What do i know. :P
Fuck alla jag känner retar fan gallfeber på mig då å då. Just nu är jag lite extra sensitive eller nåt, så tryck inte på mina knappar i onödan om du/ni inte njuter av mina utbrott.
Dito sissy...ingen är perfekt och nej jag njuter då inte alls av det :-) dessutom så ser du skaer som jag inte gör.
Joho, jag skriver visst! Nu har jag gjort det i alla fall :P