Stalkerish eller romantiskt?
Jag blev ganska så chockad idag, igen. Han dök upp på mitt jobb, mitt från ingenstans kändes det som. Jag var inte riktigt beredd på det om man säger så. Han hade skickat ett sms runt tjugo över sex och jag såg det inte förrens klockan kvart i nio. Jag gick ut till honom, han var alldeles genomblöt av allt regn. Säkert jättekall också.
Han ville bara se mig och prata lite med mig.
vart ju ganska skumt allt i onsdags, och det var nog knappast så nån av oss ville att allt skulle sluta. Så vi kom överrens om att vi ska träffas och bara reda ut allt, för att han känner att han måste få säga en del saker. Jag är säker på vart jag står och han säger att han inte vill prata för att övertala mig utan för att han behöver få vissa grejer sagt, och då ska jag lyssna på vad det är han har att säga.
Antingen är det han gjorde idag riktigt stalker-varning på eller så är det lite romantiskt. Kändes först som riktig stakler-varning men sen så förstår jag hur han tänkte när vi pratat ett tag. Tejkompisarna på hans jobb tyckte det var en bra idé, hehe! Annars är jag nog mer för att man hör av sig och säger att man är på väg, gillar inte att folk dyker upp oanmälda så där jättemycket. Men när han står därute och har gjort det i regnet i 2 ½ timme så är han värd 15 minuter av min tid.
Hör av dig till mig om det händer någe som inte ska hända!!!