Julafton 2007 - nya versionen.
Det vart en annorlunda jul i år, ja jämfört med hur den brukar se ut. Vi brukar ju för det första vara hos mamma. I år var vi hos storasyster Mirre, det var mysigt faktiskt. Mirre hann göra det fint trots sitt diskbråck som jag kommer att återkomma till senare. Maten var den samma, Micke gnällde om samma saker. Mamma var trött och förkyld, så hon gnällde ovanligt lite. Kanske det var så att hon inte gnällde för att hon inte behövde göra något, hon behövde bara sitta med Vince i knät och se glad ut. Annars är det hon som sköter julen, hon har gjort klart det nu efter 33 år.
Säkert underbart för henne :) Nu är det den nya mammans tur att ta över, Mirre.
Vi halvkollade på Kalle, Killian lyckades sitta still en kvart iaf :) Micke och jag började kolla på datorn efter varsin nakenkatt istället :) Efter Kalle så somnade lilla Kletisen på soffan, tills maten var klar. Sen åt vi gott, fan jag älskar prinskorv, yummy! Fullproppade så började vi öppna julklappar, jag hjälpte Killian och Thomas Vince. De fick en massa fina julklappar. Mammas och Min till Kill var bäst! Ni ska få se på bilderna som kommer här under!
Själv fick jag en voodoodocka, lotter, biobiljetter och en mobilhållare.
Det är en annan sak med julen som ändrats, ja ingen vill byta julklappar, jag som gillar att fixa med julklappar. Men igår kändes det som om det faktiskt inte spelade någon roll, jag var nöjd med det jag fick.
Den stora skillnaden var att pappa inte var med. Det var riktigt skönt faktiskt. Slippa hans fyllefasoner. Underbart! Så idag är det 366 dagar sen jag såg honom sist. Och det blir nog kanske aldrig mer så att jag ser honom igen. Min farbror hade varit ut till honom innan jul precis och kollat läget. Rapporten vart att han var riktigt nersupen och knappt visste vad han hette, ungefär som jag trott då med andra ord. Han levde iaf och hade mat, det är ju nånting.
Nu lite bilder :)
Kill smiter ifrån tomten...
...tomten fick tillslut tag på honom.
Så här mycket + lite till fick ungarna!
Bästa julklapparna, Kill kommer bli en rockstjärna!
Han var faktiskt riktigt grym på trummor redan nu, det ser lovande ut!
Den obligatoriska julbilden av storebror Micke.
Mysig julbild, mama och Kill.
Jag och Vince posar framför granen :)
Och framför fönstret!
Men nu måste jag få agera ut lite aggressioner. Det finns en person i min familj som gör mig ledsen och arg just nu. En person jag annars verkligen älskar och gladeligen kallar familj, en underbar personlighet som jag är glad över att få lära känna. Men just nu känner jag mig mest bara ledsen.
Den personen borde vara mer aktsam och lyssna lite, leta tecken eller kanske till och med hintar. Det är inte okej att såra en av de personerna jag älskar mest. Det är aldrig okej.
Jag vill inte lägga mig i men på något sätt måste jag få ut det jag känner. Hon ska inte behöva dra ett större lass, hon ska inte behöva grina sig till sömns, hon ska inte behöva proppa sig full med värkstillande och sen ta hand om allting. Hon ska inte behöva kräva hjälp, den ska komma automatiskt, hon ska ligga högst upp på listan, hon ska bli omhändertagen och hjälpt utan att behöva be om det. Det ska komma naturligt, det ska inte ens behövas förklaras eller bråkas om. Alla har ett ansvar, man kan inte bara dra och lämna allt av egoistiska skäl. Jag kan förstå att det kan behövas mer än nånsin men ibland måste man lägga sina egna behov eller önskemål på hyllan och inse att man inte längre kommer först och kan lita på att nån annan ska ta hand om ens "uppgifter". Jag hjälper mer än gärna till, verkligen men just nu kan jag inte. Så snälla, hur många gånger ska hon behöva be dig, innan du förstår? Tänk dig själv, hur skulle du tycka det var om du var i hennes sits? Skulle det vara ok att bli lämnad med diskbråck och allt annat som hör hennes vardag till? Jag ber dig nu att tänka efter ordentligt. Vad är viktigast, dina "behov" eller de du älskars välmående? Jag hoppas verkligen att jag inte framstår som en fitta men jag blir upprörd och du måste förstå varför, det gör ont i mig att se henne vara nära till tårar... det gör så ont. Stanna.
Säkert underbart för henne :) Nu är det den nya mammans tur att ta över, Mirre.
Vi halvkollade på Kalle, Killian lyckades sitta still en kvart iaf :) Micke och jag började kolla på datorn efter varsin nakenkatt istället :) Efter Kalle så somnade lilla Kletisen på soffan, tills maten var klar. Sen åt vi gott, fan jag älskar prinskorv, yummy! Fullproppade så började vi öppna julklappar, jag hjälpte Killian och Thomas Vince. De fick en massa fina julklappar. Mammas och Min till Kill var bäst! Ni ska få se på bilderna som kommer här under!
Själv fick jag en voodoodocka, lotter, biobiljetter och en mobilhållare.
Det är en annan sak med julen som ändrats, ja ingen vill byta julklappar, jag som gillar att fixa med julklappar. Men igår kändes det som om det faktiskt inte spelade någon roll, jag var nöjd med det jag fick.
Den stora skillnaden var att pappa inte var med. Det var riktigt skönt faktiskt. Slippa hans fyllefasoner. Underbart! Så idag är det 366 dagar sen jag såg honom sist. Och det blir nog kanske aldrig mer så att jag ser honom igen. Min farbror hade varit ut till honom innan jul precis och kollat läget. Rapporten vart att han var riktigt nersupen och knappt visste vad han hette, ungefär som jag trott då med andra ord. Han levde iaf och hade mat, det är ju nånting.
Nu lite bilder :)
Kill smiter ifrån tomten...
...tomten fick tillslut tag på honom.
Så här mycket + lite till fick ungarna!
Bästa julklapparna, Kill kommer bli en rockstjärna!
Han var faktiskt riktigt grym på trummor redan nu, det ser lovande ut!
Den obligatoriska julbilden av storebror Micke.
Mysig julbild, mama och Kill.
Jag och Vince posar framför granen :)
Och framför fönstret!
Men nu måste jag få agera ut lite aggressioner. Det finns en person i min familj som gör mig ledsen och arg just nu. En person jag annars verkligen älskar och gladeligen kallar familj, en underbar personlighet som jag är glad över att få lära känna. Men just nu känner jag mig mest bara ledsen.
Den personen borde vara mer aktsam och lyssna lite, leta tecken eller kanske till och med hintar. Det är inte okej att såra en av de personerna jag älskar mest. Det är aldrig okej.
Jag vill inte lägga mig i men på något sätt måste jag få ut det jag känner. Hon ska inte behöva dra ett större lass, hon ska inte behöva grina sig till sömns, hon ska inte behöva proppa sig full med värkstillande och sen ta hand om allting. Hon ska inte behöva kräva hjälp, den ska komma automatiskt, hon ska ligga högst upp på listan, hon ska bli omhändertagen och hjälpt utan att behöva be om det. Det ska komma naturligt, det ska inte ens behövas förklaras eller bråkas om. Alla har ett ansvar, man kan inte bara dra och lämna allt av egoistiska skäl. Jag kan förstå att det kan behövas mer än nånsin men ibland måste man lägga sina egna behov eller önskemål på hyllan och inse att man inte längre kommer först och kan lita på att nån annan ska ta hand om ens "uppgifter". Jag hjälper mer än gärna till, verkligen men just nu kan jag inte. Så snälla, hur många gånger ska hon behöva be dig, innan du förstår? Tänk dig själv, hur skulle du tycka det var om du var i hennes sits? Skulle det vara ok att bli lämnad med diskbråck och allt annat som hör hennes vardag till? Jag ber dig nu att tänka efter ordentligt. Vad är viktigast, dina "behov" eller de du älskars välmående? Jag hoppas verkligen att jag inte framstår som en fitta men jag blir upprörd och du måste förstå varför, det gör ont i mig att se henne vara nära till tårar... det gör så ont. Stanna.
Kommentarer
Postat av: Thomas
Är det inte bättre att du tar det med mig ansikte mot ansikte istället för att ta det på bloggen?
Eller ska det bli som mellan dig och Mirre över "you know who"? Dvs diskussionen tas på nätet.
Eftersom du inte vet hur jag känner det så har du ingen aning om hur och varför det blev som det blev.
Det finns två sidor om saken så du vet.
Postat av: Klet
Frågan är om det finns en annan sida i det här fallet. Detta är inget jag vill ta med dig, det är ditt och Mirres problem att lösa, jag behövde bara ventliera mig. Jag måste få skriva hur jag känner.
Postat av: Mirre
Jag ÄLSKAR dig för att du bryr dig om mig så. TACK!!!
Postat av: Klet
Du är den viktigaste! Puss
Trackback