En obekväm sanning.

Oj va knepigt det blev. Det var inte alls min mening att det skulle bli så här.
Det var dumt att jag inte pratade med dig direkt men jag orkade inte just då. Jag antar att jag hade hela vår konversationen klar i huvudet, precis vad som skulle ha sagts. Jag väntade mig en predikan, de mammiga råden osv och det är inte vad jag ville eller behövde höra just då. Men vem vet du kanske inte hade sagt det som min hjärna hade knåpat ihop, vad vet jag.

Jag ville inte göra dig besviken eller ledsen.
Jag ringde inte idag för mamma sa åt mig att låta bli, hon skvallrar som vanligt om vad som sagts.
Jag är ledsen att jag har gjort dig "inte glad" det var inte meningen alls. Sorry...

Jag ringer dig så vi kan snacka, om du vill. Fast nu känns det ännu mer obekvämt om jag ska vara helt ärlig.

Och, ja jag måste sluta tro det värsta om alla jämt.

Kommentarer
Postat av: Lave

Ta upp telefonen och ring! :)
Allt kommer bli bra jag vet!

2007-12-17 @ 17:49:14
Postat av: Thomas

Lave, du hann före mig.
Klet (och Mirre), prata med varandra istället!!!!

2007-12-17 @ 21:08:46
Postat av: Klet

Ja, jag har planerat det. Imorgon så träffas vi och då kan vi snacka.

2007-12-17 @ 21:50:34
Postat av: melvin

FOR THE LOVE OF MEL, UPDATE!!!!

2007-12-21 @ 06:49:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback