KLET - The One And Only!

Peter var här igår och vi pratade, verkligen pratade. Det var mest Peter som pratade, vilket kändes skönt. Det var så befriande att bara sitta och lyssna på honom. Desto mer han berättade desto mer förstod jag mig på honom. Det var nog riktigt jobbigt att behöva berätta så tunga grejer som jag faktiskt fick höra igår. Men jag är tacksam att han ville berätta. Jag hade ju självklart önskat att han berättat tidigare, men jag förstår så här i efterhand att det inte bara är något man vräker ur sig. Speciellt inte om det är något som man inte har bearbetat själv. Att jag kan prata så öppet som jag ändå kan, beror på att jag har bearbetat det mesta av mina issues och klarar idag av att tänka på allt det jobbiga som skett. Nu var det Peters tur att börja bearbeta.

Jag vart chockad över det jag hörde, jag blir arg och ledsen när pissiga saker händer andra, som "förstör" dem, som gör dem till något de inte vill vara, som ändrar deras personligheter. Det är inte kul att vakna en dag och inse att man ändrats, att man inte längre känner igen sig själv. Att man måste gömma sig bakom någon fasad, något man egentligen inte är, för att skydda sig själv.

Peter har gjort en del grejer som inte vart så uppskattade och han vet om det. Han vet att han gjort bort sig och han vill inte skylla det på någonting egentligen, men det är ju ett spår av allt som hänt. Det är något han måste jobba på, och igår tog han första steget till det. Han sa mycket vettiga saker igår, mycket föll på plats.

Men det kommer inte ändra att jag mist en del känslor som fanns där i början, när jag var tokkär och inte kunde tänka på något annat än att få vara med honom. En del känslor är borta, och jag hoppas att de går att få tillbaka. Jag vill ge det vi hade en chans. För det vi hade, bara Peter och jag var bra, även om det fanns punkter som kunde bli bättre. Men jag sa ju aldrig till när något kändes en aning fel. Men nu har jag sagt precis allt jag har haft på hjärnan, nu är de ute alla de tankarna och Peter har förklarat varför det har varit som det har varit. Så nu vet vi ju vad vi måste jobba med. Vad som inte funkade. Vi har berättat vad vi vill ha av varandra och vart vi står i olika frågor. Jag och Peter är ändå rätt lika på många sätt, och vi har roligt ihop. Nu måste vi bara kämpa vidare, men denna gång ta det lugnt. Jag måste känna efter ordentligt om detta är det rätta för mig. Jag måste veta innan jag ens kan lova Peter att jag är hans till 100%. Jag önskar bara av hela mitt hjärta att jag fick vrida tillbaka klockan och göra om en del grejer som jag själv gjorde fel från början, och att jag hade i fråga satt Peter på en gång när det varit något.

Det jobbigaste för mig just nu är bara tanken på hur Mirre ska reagera på det hela. Jag hoppas att hon för min skull är världens bästa syster och ger Peter en andra chans, en ärlig sådan också. Jag vet att han gjort fel på en del punkter, men jag känner att han förtjänar en chans av mig och jag vill ge den till honom. För så som jag kände för Peter är inget jag vill släppa bara sådär, skita i något som kanske skulle ha kunnat bli riktigt bra. Jag hoppas att du inte sitter hemma och suckar och hoppas jag ska komma på bättre tankar. Du skrev i ett mail en gång att du till och med skulle acceptera Hitler som din svåger, så jag hoppas nu du håller ditt ord, för nån Hitler är han inte. Han är bara lite vilsen, och det beror på så mycket. Jag vet själv hur det är att vara så vilsen. Det ända man kan göra är att ordna upp sitt liv, själv. Ingen annan kan göra det åt en, visst man kan få stöd men det jobbiga måste man ta itu med själv.

Så vill jag bara säga tack till Lave och Johan som gjorde det så enkelt för mig idag. Jag hade inte räknat med att ni skulle vara så förstående. Att ni kan vara så pass openminded att ni ger honom en chans till och gör det utan att klaga det minsta. Ni är såna underbara vänner och jag vet inte vad jag skulle göra utan er.
Hoppas att Mirre också kan göra det enkelt för mig. Jag vet att det kommer ta emot. Jag tycker att det är lite tråkigt att jag inte ens orkar berätta detta för dig i telefon, men jag är rädd för vad du ska säga.

---

Här kommer lite jag plockat ur min riktiga dagbok, så här underbart kändes det när jag träffade Peter, och det är precis det här jag inte vill slänga bort. Även om det har varit knepigt emellanåt så har jag alltid gillat Peter otroligt mycket, även när det var svårt. Kanske inte har verkat så alltid, men så har det varit.

"Jag är så glad just nu, vill typ spy och dö på samma gång! Fan lite nervös är jag ju, men det är ingenting jämfört med vad jag kommer vara på lördag."

"Perfekt! Det är ordet som beskriver mitt första möte med Peter! Det var perfekt och jag skulle inte vilja ändra det alls."

"Jag kände att jag ville kyssa honom, men vågade inte riktigt. Efter ett tag tar han tag i mig och drar mig närmare honom, så kommer första kyssarna. De var så härliga, lite som när man var yngre, lite fumliga."

"Jag känner i hela kroppen den där äckliga men sköna känslan (mest äckliga) som jag tror är kärlek. Jag tror att det är precis så det känns. Ingen aptit, illamående, obeskrivlig lycka, oro, ångest, LYCKA!"

"Jag vill ha honom här snart, riktigt snart annars blir jag nog sinnesrubbad."

"Jag vet inte om det är en så bra grej att hela min vakna tid går åt till att tänka på Peter, precis all. Om det inte kommer att funka så kommer jag bli så knäckt. Hoppas han inte krossar mitt hjärta. För jag orkar inte med det. Jag har fallit så handlöst, jag kan inte hindra det. Detta är inget jag kan rå över, det bara händer och hur mycket jag än försöker så fortsätter jag att falla."

"Detta är som inget förrut. Detta är något helt nytt, därför så skrämmande."

"Jag vill bara skrika rätt ut i luften att jag är galen i honom, så alla hör. Så de får veta hur det känns i mig.Hur det pirrar i magen, hur jag vill spy av lycka och ovisshet på samma gång!"

"Jag har fuckat up så mycket förr, så nu vill jag bara att allt ska bli rätt för en gång skull. Vill att allt ska få ta sin tid, är det meningen att det ska vara vi, så blir det vi."

"Längtan är dagens keyword, Ja för är det något jag gör så är det längtar. Jag längtar så sjukt mycket efter Peter. Jag vill bara att han ska vara här hos mig. Ligga i min säng och ta upp plats, hålla om mig hela natten."

---

Nu kommer den corny sidan i mig fram... men just nu passar den här låttexten så jävla bra in på min och Peters situation. Första versen är Peters och andra min...

"If I Could Turn Back Time"

1.)
If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that hurt you and you'd stay

I don't know why I did the things I did
I don't know why I said the things I said
Pride's like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons they wound sometimes.

I didn't really mean to hurt you,
I didn't wanna see you go I know I made you cry, but baby

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that hurt you
And you'd stay
If I could reach the stars
I'd give them all to you
Then you'd love me, love me
Like you used to do

If I could turn back time

2.)
My world was shattered I was torn apart
Like someone took a knife and drove it deep in my heart
You walked out that door I swore that I didn't care
But I lost everything darling then and there

Too strong to tell you I was sorry
Too proud to tell you I was wrong
I know that I was blind, and ooh...

If I could turn back time