Chockad...
Det kanske var det bästa det som hände idag. Jag vill ha nån som kämpar för mig, nån som kan visa sina känslor. Inte nån som säger 3 meningar och sen skiter i allt och bara går.
Jag vill att du ska förstå att jag är en egen person, en person som gör precis som hon själv vill. Att jag aldrig mer kommer låta någon bestämma något om hur jag är som person, hur jag klär mig, hur jag smyckar min kropp, när jag får släppa mig, vem jag får träffa. Jag är jag och jag bestämmer över mitt eget liv. Jag är inte någons egendom.
Du gjorde det väldigt enkelt för dig. Jag vet inte om det riktigt var det jag väntade mig av dig. Eller jo, det var nog det. Jag fick aldrig ens försöka förstå mig på dig, fick aldrig veta någonting riktigt om dig. Jag vet egentligen ingenting och det är nog precis så du ville ha det. Jag hade nog aldrig fått komma dig nära och vad är det för relation?
Jag sitter här chockad. Det var så kallt.
We had a good run... va fan ska man säga?