KLET - The One And Only!

Jag satt och funderade idag på jobbet och kom att tänka på hur mycket personer man träffar i sitt liv och vilken betydelse de har för hur ens egna liv blir.

Det kan vara personer som man känner i flera år, några timmar, månader eller kanske som man har känt hela livet.

Alla man träffar och pratar med har nog en inverkan på ens liv. Även om det bara handlar om ett samtal med någon. Någon som sa något som fick dig att ändra uppfattning om något. För folk kan ju med sina personligheter påverka en till både det positiva och det negativa. Folk kan få en att ändra åsikt genom att säga något klokt. Folk kan till och med, med sina starka personligheter få en till att ändra syn på livet.

Ja, alla man träffar och spenderar lite tid med påverkar nog våra liv mer än vi tror. Jag satt och tänkte på lite såna männsikor.

Jag hade en vän när jag var liten som jag var vän med ända tills jag var ungefär 15 år. Hon påverkade mitt liv något fruktansvärt mycket. Hon hade en mycket destruktiv personlighet, ja i alla fall på senare år.

När jag umgicks med henne vart jag ofta på samma humör som henne. Vilket medförde att jag började bete mig mer och mer som henne. Jag drack väldigt mycket när jag var med henne, för det var det hon gjorde. Det är klart jag inte är totalt oskyldig men hennes förklarning till varför vi gjorde det, var ju för att vi mådde så dåligt, vilket jag såklart hakade på. Jag tror att jag mådde sämre än vad jag egentligen gjorde bara för att hennes sätt att vara på smittade av sig på mig. Vi satt ofta och klagade på våra liv och tyckte synd om oss själva, till det drack vi en jävla massa hembränt vin. När hennes liv sedan spårade ur, hoppade jag av tåget. Hon började missbruka droger, alkohol och sex och det var inget jag ville hålla på med så jag bröt med henne för mitt eget bästa. Hon påverkade mitt liv i några år till det sämre.

En annan person som har påverkat mig mycket var min första pojkvän. Jag har aldrig varit så kär som jag var i honom. Han var den som fick mig att förstå vad kärlek var.

Vi hade det bra till och från. Ibland var det förjävligt men jag älskade honom mer än någonting annat så det fick gå. Vi var ett par i ca 2-3 år.

Han påverkade mitt liv då han en dag var otrogen mot mig. Jag fick reda på det via ett sms. Min värld gick under, jag kände att jag inte hade något att leva för. Jag gjorde slut med honom och har inte haft någon kontakt med honom sen dess. Jag har nog tänkt på honom nästan varje dag sen vi träffades första gången. Jag tänker mest på honom när jag är olycklig av någon konstig anledning. Han får mig att må lite bättre, när jag tänker på våra bra stunder och hur den känslan av kärlek kändes. Men p.g.a. den händelsen har jag svårt att lita på killar, jag tror ofta att de ljuger för mig, jag är paranoid och tror att det ska hända igen. I många år var jag sjukligt svartsjuk bara för att han svek mig och ingen skulle nånsin få göra det igen. Ingen skulle nånsin få behandla mig så som han hade gjort. Tänk att jag kan sakna honom än i dag efter sex år.

Så till nästa person som förändrat mitt liv drastiskt. Min första seriösa pojkvän som det varade 5 år med. Han påverkade mig både postivt och negativt han med. Det negativa var att jag var så kär i början att jag gjorde precis så som han ville. Jag klädde mig som han tyckte var bäst, jag sminkade mig så som han gillade, jag ändrade mig själv både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Jag ville hela tiden göra honom så nöjd som möjligt. Det är inte så att han gjorde det med flit alltid, det var bara jag som snappade upp allt han sa och sen gjorde så.

Han gjorde även väldigt mycket positivt för mig. Jag träffade honom när jag hade brytit med min vän jag berättade om tidigare och då var han bra för han drog upp mig ur alkoholträsket jag hamnat i.

Han har även gjort mycket för min självkänsla. Han var den som fick mig att inse att jag inte är så fuckin ful som jag trodde. Han sa ofta rätt saker i rätt tid när jag behövde höra dem. Han fick mig att gilla min skavanker, för att om han tyckte det var vackert så måste det ju ligga nån sanning i det. Han har påverkat mig på så många olika sätt, ibland är jag nyfiken på hur jag hade varit om jag inte hade träffat honom.

Sen funderade jag lite på idag om hur det skulle vara om man bara plockade bort en person ur ens liv. Tänk om jag skulle plocka bort Mirre (syster)? Hur skulle mitt liv sett ut utan henne?

Jag skulle inte ens vara en uns av vad jag är idag. Hon har ju format mig till den jag är. Alla mina åsikter är ju uppbyggda på det jag hört av henne redan från att jag var ett litet barn.

Jag skulle nog vara en jävla knarkaralkis om det inte vore för henne. Vem skulle ha stoppat mig om inte hon hade funnits. Hon hade aldrig tillåtit att det skulle skett.

Vem skulle jag ha pratat problem med, vem skulle jag ha ringt om råd. Hur skulle jag någonsin ha klarat mig utan henne undrar jag. Jag förstår inte att tjejer i min ålder har klarat sig utan en storasyster, det är ju ovärdeligt. Skulle aldrig byta ut henne.

Tänk bara på alla vänner man har haft genom åren och hur de har påverkat en. Helt sjukt när jag tänker på det.

Du som läser det här har ju säkert nån person i ditt liv som har förändrat ditt liv drastiskt. Som har fått dig att se klarhet i vissa saker. Någon som har förstört en del av ditt liv. Någon som du har älskat galet mycket. Någon som alltid har ställt upp för dig. Någon som fått dig riktigt glad och lycklig. Någon som bara alltid har funnits där för dig. Någon du inte skulle klara dig utan. Så visst har vi väl alla någon som har påverkat våra liv galet mycket?

Jag har många!

Då var man singel igen. Men absolut inte ute på marknaden.
Jag behöver det här. Jag behöver ordna upp mitt liv en gång för alla, alldeles ensam.
Jag har så lätt för att glömma bort mig själv ibland.

Henke och jag snackade om allt det här igår och jag är så glad att han förstod mig. Känns tufft att släppa honom, men det är bäst för båda. För det har verkligen ingenting med honom att göra. Han är en av världens mest underbaraste personer. Han är verkligen fantastisk och jag älskar honom, men tyvärr räcker det inte alltid. 

Nu ska jag vara med bara mig själv ett tag och verkligen ta reda på vad som krävs för att få livet att fungera. Jag måste lära känna mig själv, hitta tillbaka. Komma på vad jag vill med mitt liv. Vad vill jag? Vad behöver jag?