Tre dikter som förklarar hur jag känner inför mig själv och hur jag känt mig de senaste åtta åren verkar det som.
Tomhet - den 24 september 2001, 18:44:46
Det äter mig inifrån till jag blir hysterisk och inte klarar mer
det är som om hela jag är ett jävla svart hål som krymper
när jag i brist på mänsklighet försöker säga något vettigt
som om alla skrattar åt mig när jag andas eller blinkar
som om jag inte kan leva
sjukaste tankarna dyker upp och jag hatar mig själv
det är som om jag vore isolerad från verkligheten
ibland känns det som att jag sitter i en bur naken och
folk skriker på mig och kastar rutten frukt på min hemska kropp
som jag aldrig mer får se
allt tar slut en natt men det kan dröja jävligt länge
Selfhate - den 5 november 2001, 21:53:30
rädsla över saker som inte kommer inträffa
osäkerhet på grund av falskhet och lögner
ständig utmattad känsla
trötthet som kryper fram
vill försvinna bort ett tag med mig själv
en resa som hjälper mig bort från det här
som kan få mig att älska mig själv
och inte bara andra
bli respekterad av mig själv
kunna se mig i spegeln utan att vilja spy
jag vill kunna le åt mig själv
jag vill kunna säga fan va stolt jag är
Jag vill sluta hata... mig själv
Jag är vidrig - den 29 juli 2008, 23:45:56
nu sliter jag av mig huden från min kropp
jag gräver bort allt tjockt vidrigt äckligt fett
jag spyr ut precis allt ur min magsäck
pillar ur det sista äcklet ur mina tarmar
Jag klipper av de där skabbiga brösten
jag hugger av dem med en stor jävla trädgårdssax
HERREGUD!
paniken växer, jag kommer aldrig duga...
jag kommer aldrig vara bra nog!
jag kommer aldrig någonsin att se ut så där!
jag kommer aldrig bli vacker!
allt jag är äckligt, äckligt, ÄCKLIGT!
om du bara ljög för mig
om du bara fick mig att tro på dig
men jag kommer aldrig tro på dig
jag kommer aldrig att vara bra nog för dig
inte i mina ögon och det gör så sjukt ont
jag tror inte jag klarar av det här nå mer.
Jag gräver och pillar djupare och djupare
det går inte att komma längre in
nu rispas naglarna mot mitt skelett
Varför gör jag så här mot mig själv?
Varför matar jag mig själv med den
här katastrofalt vidriga känslan gång på gång?
Varför dök den upp tillsammans med dig?
Jag sliter ut min tunga...
gräver ner den och plockar aldrig någonsin fram den igen!
Den får mig till det här.
jag önskar jag kunde plocka bort dessa känslor
jag önskar jag kunde älska mig själv
fan va jag avskyr mig själv.
Fitta, nu sitter tårarna fast
och det gör ont i själen, det gör så ont
och det sprider sig.
Allt detta är som en jävla sjukdom
det sprider sig och blir värre och värre!
oj, så äkta skrivit. Mycket känns igen..