Tre dikter som förklarar hur jag känner inför mig själv och hur jag känt mig de senaste åtta åren verkar det som.

Tomhet - den 24 september 2001, 18:44:46


Det äter mig inifrån till jag blir hysterisk och inte klarar mer

det är som om hela jag är ett jävla svart hål som krymper

när jag i brist på mänsklighet försöker säga något vettigt

som om alla skrattar åt mig när jag andas eller blinkar

som om jag inte kan leva

sjukaste tankarna dyker upp och jag hatar mig själv

det är som om jag vore isolerad från verkligheten

ibland känns det som att jag sitter i en bur naken och

folk skriker på mig och kastar rutten frukt på min hemska kropp

som jag aldrig mer får se

allt tar slut en natt men det kan dröja jävligt länge


Selfhate - den 5 november 2001, 21:53:30


rädsla över saker som inte kommer inträffa

osäkerhet på grund av falskhet och lögner

ständig utmattad känsla

trötthet som kryper fram

vill försvinna bort ett tag med mig själv

en resa som hjälper mig bort från det här

som kan få mig att älska mig själv

och inte bara andra

bli respekterad av mig själv

kunna se mig i spegeln utan att vilja spy

jag vill kunna le åt mig själv

jag vill kunna säga fan va stolt jag är

Jag vill sluta hata... mig själv

Jag är vidrig - den 29 juli 2008, 23:45:56

nu sliter jag av mig huden från min kropp

jag gräver bort allt tjockt vidrigt äckligt fett

jag spyr ut precis allt ur min magsäck

pillar ur det sista äcklet ur mina tarmar

Jag klipper av de där skabbiga brösten

jag hugger av dem med en stor jävla trädgårdssax

HERREGUD!

paniken växer, jag kommer aldrig duga...

jag kommer aldrig vara bra nog!

jag kommer aldrig någonsin att se ut så där!

jag kommer aldrig bli vacker!

allt jag är äckligt, äckligt, ÄCKLIGT!

om du bara ljög för mig

om du bara fick mig att tro på dig

men jag kommer aldrig tro på dig

jag kommer aldrig att vara bra nog för dig

inte i mina ögon och det gör så sjukt ont

jag tror inte jag klarar av det här nå mer.

Jag gräver och pillar djupare och djupare

det går inte att komma längre in

nu rispas naglarna mot mitt skelett

Varför gör jag så här mot mig själv?

Varför matar jag mig själv med den

här katastrofalt vidriga känslan gång på gång?

Varför dök den upp tillsammans med dig?

Jag sliter ut min tunga...

gräver ner den och plockar aldrig någonsin fram den igen!

Den får mig till det här.

jag önskar jag kunde plocka bort dessa känslor

jag önskar jag kunde älska mig själv

fan va jag avskyr mig själv.

Fitta, nu sitter tårarna fast

och det gör ont i själen, det gör så ont

och det sprider sig.

Allt detta är som en jävla sjukdom

det sprider sig och blir värre och värre!


Nu börjar det vända!

Fluoxetinet har nog kickat in nu för jag börjar känna att jag "mår bättre".
Jag kom på mig själv gå och känna mig lycklig igår det händer inte varje dag. Jag tror att det beror mycket på att jag ska ha fem veckors semester och vet att jag kommer få slappna av. Jag måste få vila, jag har kört stenhårt hela våren och behöver få ta lite tid för mig själv. 

Men jag mår bättre och bara det gör mig otroligt lycklig! 

RSS 2.0